Författare: Annica Strandberg-Schmidt

Utbilda i de 12 stegen

/ Annica Strandberg-Schmidt / Lämna en kommentar

Har under många år funderat över hur jag ska kunna förmedla de 12 stegen. I 12 stegs sammanhang finns det så många olika sätt att arbeta med stegen, och många har svårt att ta dem till sig.

Ofta är det ”Sista huset på gatan” att gå till ett 12-stegs möte, och jag skulle vilja ”flytta fram huset”, så att säga. Hjälpa tillfrisknande beroende att hitta de 12 stegen innan de har sjunkit så djupt att det är sista utvägen. Under fliken ”De 12 stegen” på sidan kommer jag att skriva om steg för steg, och tipsa, länka, berätta och inspirera dig att börja (eller fortsätta) att använda detta verktyget i ditt tillfrisknande!

Jag kommer även sjösätta min 12-stegs utbildning där jag undervisar om stegen, så som jag lärt mig att använda dem. Håll utkik!

Good enouhg?

/ Annica Strandberg-Schmidt / Lämna en kommentar

Den här tiden på året är det mycket trädgård för min del. Jag har jord under naglarna, i skorna, på tårna och i håret. Nacken är vidbränd och näsan röd. Det är härligt! I år är första året som jag odlar ”på riktigt”, med ett mål. Och målet är mat på bordet till familjen 🙂 Simple and plane!

Jag läser och lyssnar framför allt två andra kända trädgårdsbloggare och inspireras och gläds, och vill göra mer, planerar, startar fler projekt, handlar hem grejer och helt plötsligt har jag ramlat huvudstupa in i att känna mig otillräcklig, igen. Jag tycker att det ska vara mer, bättre, större, snabbare och framför allt BÄST! Jag har så svårt att bara vara ”good enough”. Jag vill sticka ut, synas och få bekräftelse, och jag skäms för det (också). Ofta får den här längtan efter bekräftelse mig att tappa fokus och bara fundera på var jag kan få mesta möjliga uträttat. För jag märker att jag vill GÖRA för att få bekräftelse.

Igår hade jag ett samtal med en god, klok, kärleksfull vän, som frågade mig var jag har glädjen, leken och avslappningen i mitt liv, och jag stod handfallen. I perioder handlar allt för mig bara om att bocka av en oändlig lista som aldrig blir klar. Eftersom vi bor och lever som vi gör med mjölkkor, trädgård, höns, hundar, katter, getter och tre fantastiska barn, så är det inte så att listan ”att göra” är ett litet näsduksark utan en oändlig lista som ibland känns övermäktig.

Programmet hjälper mig att hålla fokus på vad som är viktigt. Jag har min stund på morgonen då jag ber till min HK (Högre Kraft), läser en liten text och beroende på hur dagen ser ut kanske jag gör yoga eller läser litteratur. Under tiden få mina hundar traska på promenad bandet bredvid så att de också får en bra start på dagen. När jag har de här rutinerna på morgonen märker jag att jag har kättare att fokusera på det som är viktigt just nu, att vara mer flexibel inför att saker och ting inte blir som JAG vill och jag  har lättare att vara ”Good enough”. Jag måste inte vara bäst på något alls. Jag måste inte sticka ut eller bli bekräftad offentligt även om mitt ego högljutt protesterar inför de påståendena.

Så, jag önskar er alla en dag då ni får vara ”Good enough” på alla områden av era liv, ända inifrån och ut!

Love ❤ and light!/ Annica

Här kanske vi skiljs åt?

/ Annica Strandberg-Schmidt / Lämna en kommentar

ÄNTLIGEN! Nu vet jag vad det är jag ska göra! Den senaste tiden har det kommit olika insikter till mig angående mitt företagande. Små bitar och fragment här och där och plötsligt, idag när jag gick i lagårn och skottade drabbade det mig med full kraft! Jag VET vad det är jag vill!

Jag har under alla mina år som beroendeterapeut känt att jag vill ”något mer”, känt att jag är på rätt plats, men ändå inte. Jag har ända sedan jag tog klivet in i tillfrisknande tyckt att de 12 stegen har varit min livlina tillbaka till livet. Jag vet att flera av oss som är utbildade av Bitten Jonsson flitigt hänvisar till 12-stegs grupper och påpekar att om man verkligen vill tillfriskna så är det 12-steg som behövs, men jag har velat förmedla 12-steg på ett djupare plan.

Jag tycker den kunskap om Beroendesjukdomen jag fått av Bitten och som jag förmedlar till mina klienter är unik, och min själ sjunger när jag för vidare den kunskapen, men jag har fastnat i att göra Matplaner och Biokemisk reparation, (vilket är otroligt viktigt!), men inte kommit vidare och inte känt att jag förmedlar tillfrisknande, utan bara ett ”platt” verktyg.

Ibland har jag tänkt ”Om jag kunde få jobba med de 12-stegen och få betalt, så fantastiskt det vore”, men enligt 12-stegprogrammets traditioner får jag inte vara ett ansikte utåt för en gemenskap eller göra mig till talesman för något program eller ta betalt för att föra budskapet vidare. 12-stegs arbete ska göras ideellt, och jag har full förståelse varför, men det har satt käppar i hjulet för det jag vill förmedla.

Samtidigt har det pågått en process i mig i förhållande till den 12-stegs gemenskap jag tillfrisknar i. Jag tycker att jag saknar den djupa förståelsen och kunskapen om sjukdomen som jag fått under min utbildning och mina verksamma år som beroendeterapeut, och upplever att många tycker att det BARA ska vara 12-steg, på ett visst sätt. Det har skrämt mig, gjort mig arg, besviken och upprorisk, men, NU vet jag!

Det jag ska förmedla med InSpira, det är 12-steg, på MITT sätt ❤ Jag ska väva in all den kunskap jag har om beroendesjukdomen, läkandeprocessen, biokemi, matplaner, vuxet barn och ”younameit” i de 12-stegen. Jag kommer inte att vara ett ansikte utåt för någon gemenskap utan jag ska förmedla mitt eget, högst personliga sätt att se på och leva i de 12-stegen! Jag älskar ju det här, och vill dela med mig av glädjen, energin och styrkan att leva i tillfrisknande.

I och med det så inser jag att det är många som kommer säga tack och hej här, som inte vill veta mer om 12-steg, som tycker det är fel, som inte behöver det, som följer mig av artighet eller annat, men för mig känns det som att komma hem. Nu vet jag.

Kanske skiljs vi åt här, och träffas någon annan stans, och det är helt ok.Det här är jag. Precis sån jag är. HAPPY, JOYOUS AND FREE<3

 

Anpassad moussaka

/ Annica Strandberg-Schmidt / Lämna en kommentar

 

Så är vi på andra sidan nyår, och jag slipper uppfylla några nyårslöften eftersom jag fått fira en abstinent jul i tillfrisknande i år igen! (Eller snarare ifjol) Är så tacksam för alla er som finns runt omkring mig och som bidrar både omedvetet och medvetet till att jag får fortsätta på den här vägen<3

När julmaten sinat är det dags att börja gräva i receptböckerna igen, och detta är en favorit som både jag, maken och barnen (om de får peta lite 😉 ) tycker mycket om!

Det här receptet har jag hämtat ur: Doktor Dahlqvists och Airams LCHF-KOKBOK (Optimal förlag) och anpassat så att det ska passa mitt sätt att äta;

  • 1 kg nötfärs
  • 1 stor aubergine
  • 1 gul lök
  • 3 vitlöksklyftor (eller vitlökspulver efter behag)
  • 4 msk tomatpuré
  • oregano, salt och svartpeppar
  • ca 2 dl kokosmjölk
  • smör att steka i

Hacka löken och stek den mjuk i smör i en stor panna eller gjutjärnsgryta. Tillsätt sedan färsen och bryn den, tillsätt tomatpurén under tiden. Krydda och slå på kokosmjölken och låt det hela stå och puttra och koka så att det blir en ”krämig” konsistens. Sätt ugnen på 225 grader.

Under tiden färsen puttrar skär du auberginen i skivor och bryner dem mjuka i smör. Allt eftersom de blir färdiga lägger du dem i botten på en ugnsfast form. Täck sedan över auberginerna med färsen när den fått rätt konsistens. Efter det tar du;

  • 4 ägg
  • 2 dl majonnäs
  • 4-6 dl riven, fet ost (hård getost går jättebra om man inte äter komjölk)

och blandar ihop och häller överst. In i ugnen och gratinera till vacker färg!

Till detta serverar jag vitkål som jag strimlar med osthyvel och smaksätter med rejält mycket purjolök, havssalt, oregano, vit balsam vinäger och olivolja. Vill man ha extra fett så tar jag er rejäl klick majonnäs! Mums!! GOD fortsättning på nya året! 🙂 ❤

 

 

Är avhållsamhet tillfrisknande?

/ Annica Strandberg-Schmidt / Lämna en kommentar

Detta är en fråga som jag tycker är enkel att besvara; NEJ!

Att jag är avhållsam från en drog betyder inte att jag är i tillfrisknande. Tillfrisknande för mig är att utvecklas på alla områden; fysiskt, psykiskt, andligt och socialt.Om jag gör en kostomläggning och tar kosttillskott så tillfrisknar jag visserligen fysiskt, men om jag stannar vid det så händer inget mer. Ibland när jag tänker tillbaka på hur det såg ut för mig i min aktiva sjukdom så känns det som att det  var så länge sedan. Jag tänker att ”Alla utvecklas ju, vi blir ju äldre och får mer erfarenhet”, men om jag dyker lite djupare så har mitt tillfrisknande, tack vare de 12 stegen, och det vi kallar 12-steg +, tagit fram en ny person i mig. Den personen jag var finns inte kvar, det var den personen som levde i ett parallellt universum, som inte nådde fram till livet, någonsin.

Jag har utvecklats på alla plan, och det är för mig som det måste ha varit för Harry potter att upptäcka att han var trollkarl! Jag är en liten häxa helt enkelt! 🙂 Jag kommer allt närmare mig själv ju mer till jag är i tillfrisknande och ju längre tid jag väljer att vara kvar där.

De senaste dagarna har jag också reflekterat mycket omkring hur det är att leva med sjukdomen beroende. För mig är det så att jag visserligen kan vara socker och mjölfri, men ibland äter jag för mycket och det kan vara så att jag sköter maten ”helt perfekt” (vad det nu är) men agerar ut i shopping, medberoende eller blir besatt av att kolla på Facebook, eller städar frenetiskt. Jag tror att jag alltid kommer leva med besattheten på olika sätt, och en tendens att se svart eller vitt på saker och ting. Men jag vet också att jag har möjlighet att backa tillbaka och göra om, göra annorlunda, idag. Programmet har lärt mig att vara mer ödmjuk, mer följsam i livet och att kunna fokusera på tacksamhet. Jag är inte alltid där, men jag gör så gott jag kan. En dag i taget strävar jag mot utveckling, inte perfektionism, för då vet jag att sjukdomen är nära.

Därför är det så tydligt för mig att avhållsamhet inte är tillfrisknande, men det är grunden för att kunna utvecklas. Jag kan inte var aktiv i någon drog, och må bra. Jag kan vara abstinent från mjöl, socker och överätning, men agera ut i medberoende, och då mår jag inte bra ändå, då har jag tappat kontakten med livet igen. Det är viktigt med drogfri tid, samtidigt som det är helt oviktigt. En mycket märklig parallell!

”En dag i taget” är vad vi är lovade, och det är så jag önskar att leva ❤