Detta är en fråga som jag tycker är enkel att besvara; NEJ!

Att jag är avhållsam från en drog betyder inte att jag är i tillfrisknande. Tillfrisknande för mig är att utvecklas på alla områden; fysiskt, psykiskt, andligt och socialt.Om jag gör en kostomläggning och tar kosttillskott så tillfrisknar jag visserligen fysiskt, men om jag stannar vid det så händer inget mer. Ibland när jag tänker tillbaka på hur det såg ut för mig i min aktiva sjukdom så känns det som att det  var så länge sedan. Jag tänker att ”Alla utvecklas ju, vi blir ju äldre och får mer erfarenhet”, men om jag dyker lite djupare så har mitt tillfrisknande, tack vare de 12 stegen, och det vi kallar 12-steg +, tagit fram en ny person i mig. Den personen jag var finns inte kvar, det var den personen som levde i ett parallellt universum, som inte nådde fram till livet, någonsin.

Jag har utvecklats på alla plan, och det är för mig som det måste ha varit för Harry potter att upptäcka att han var trollkarl! Jag är en liten häxa helt enkelt! 🙂 Jag kommer allt närmare mig själv ju mer till jag är i tillfrisknande och ju längre tid jag väljer att vara kvar där.

De senaste dagarna har jag också reflekterat mycket omkring hur det är att leva med sjukdomen beroende. För mig är det så att jag visserligen kan vara socker och mjölfri, men ibland äter jag för mycket och det kan vara så att jag sköter maten ”helt perfekt” (vad det nu är) men agerar ut i shopping, medberoende eller blir besatt av att kolla på Facebook, eller städar frenetiskt. Jag tror att jag alltid kommer leva med besattheten på olika sätt, och en tendens att se svart eller vitt på saker och ting. Men jag vet också att jag har möjlighet att backa tillbaka och göra om, göra annorlunda, idag. Programmet har lärt mig att vara mer ödmjuk, mer följsam i livet och att kunna fokusera på tacksamhet. Jag är inte alltid där, men jag gör så gott jag kan. En dag i taget strävar jag mot utveckling, inte perfektionism, för då vet jag att sjukdomen är nära.

Därför är det så tydligt för mig att avhållsamhet inte är tillfrisknande, men det är grunden för att kunna utvecklas. Jag kan inte var aktiv i någon drog, och må bra. Jag kan vara abstinent från mjöl, socker och överätning, men agera ut i medberoende, och då mår jag inte bra ändå, då har jag tappat kontakten med livet igen. Det är viktigt med drogfri tid, samtidigt som det är helt oviktigt. En mycket märklig parallell!

”En dag i taget” är vad vi är lovade, och det är så jag önskar att leva ❤