Så. Otroligt. Besviken.

Häromdagen fick jag feedback från förlaget som jag anlitat för att ge ut min bok om barn och sockerberoende. Det var tre bilagor med i mailet, och jag läste den ena, som gav lite allmänna råd och tankar av karaktären ”Tänk på styckeindelning. Stämmer rubrikerna? Hur startar du nya stycken? Vilka källor har du? Hur gör du källhänvisningar? Ska du ha med alla delar du tänkt eller behöver du ta bort en del?” Osv. Jättebra! Den formen av konstruktiv kritik är helt nödvändig för att jag ska utvecklas och ta tag i redigeringen på allvar och komma vidare med boken. Men idag slog jag upp mitt manus, som också var bifogat, för att börja titta lite närmare på det hela.

Vad jag inte visste var att ”Redaktören” gjort kommentarer i marginalen på manuset. ”Toppen!” tänkte jag först ”Då kan jag mer specifikt se vad som behöver jobbas med!” och började läsa….. Ju mer jag läste desto mer besviken blev jag. ”Redaktören” menar att sockerberoende inte går att likna vid ett alkohol eller substansberoende. Hen menar att det är ett ”matbeteendeberoende” och att socker inte påverkar hjärnan på samma sätt som alkohol. Hen skriver att det är som att jämföra ”äpplen och päron”. Vidare menar hen att biokemi inte på något sätt är individuellt, utan alla ser likadana ut och reagerar likadant på allt. Hen vill ha vetenskapliga källor till allt jag skriver, och även om jag angivit källor på flera ställen i manus har hen markerat att källor saknas. Det här är bara få exempel på det som fick mig att känna som att ”Redaktören” har pissat på mig.

Jag är bara så. Otroligt. Besviken.

Jag upplever att kritiken inte är given på ett sätt som kommer hjälpa mig att med glädje och entusiasm leta fram källor och underlag för att visa på var det finns mer kunskap. Kritiken är given på ett sådant sätt jag känner att jag måste ge mig in i krig och slåss emot ”mitt eget” förlag. Känns inte alls bra, om jag säger så.

Är så oändligt glad och tacksam att jag har mina nära som har kunskap, mod och en enorm kärlek till mig och som tror på mitt jobb med den här boken, för det gör uppenbarligen inte förlaget, så vida de inte tänkt sig en recept, – och tips och trixbok. Det hade nämligen inte jag.

Jag undrar om de ens läste manuset innan de ville ge ut den tillsammans med mig? Jag känner mig grundlurad!