För flera år sedan hade jag en mentor som påpekade för mig att vi alla har en ”ÄR-bild” och en ”BÖR-bild” av oss själva, och att upptäcka skillnaden mellan dessa kan göra riktigt, riktigt ont!
Orden ”måste” och ”borde” kategoriseras som SKAMORD. Det är ord som får oss att känna skam och skuld, och riktigt svår skam kan få vårt eget jag att krackelera fullständigt (Göran Larsson – boken Skamfilad mm). När mina måsten och borden blir för många, blir diskrepansen, skillnaden, mellan min ÄR-bild och min BÖR-bild, för stor.
Min BÖR-bild, är den jag egentligen önskar att jag var, eller den jag tycker att jag BORDE vara. För mig kan det vara att jag borde odla mina egna grönsaker, gjuta mina egna marschaller, umgås mer med mina barn, ta fler och längre promenader med mina hundar, rida oftare, ta bättre hand om trädgården, börja träna och följa ett schema vad gäller att städa vårt fyravåningshus….. Jag blir trött bara av att skriva om det, för listan är bara påbörjad…. Ni ser ju, att BÖR-bilden kan vara ganska så tung, och lägger rätt så mycket sten på börda.
Min ÄR-bild är den jag i verkligheten är. Den där som sätter sig ner och bläddrar på mobilen och lyssnar på ljudbok allt för många gånger under dagen. Den där som inte orkar odla utan köper hem grönsaker från affären, ger barnen halvfabrikat och försöker förlika sig med ”good enough” på alla områden av livet. Den där som plockar upp dammtussarna för hand när de far förbi och glömmer att dottern ringde och bad henne komma med badkläderna hon glömde skicka med på morgonen. Hon som lever i verkligheten och kryper upp i fåtöljen med hundarna istället för att gå den där extra lilla rundan, som hon tror att alla andra går.
Det kan vara tufft att titta på sin ÄR-bild, svårt att acceptera att vi inte är våra BÖR-bilder, kanske den vi önskar att vi kunde vara. Eller gör vi det? Vems bild av oss är BÖR-bilden egentligen? Vem har bestämt vad en borde göra? Är det vi själva? Är det någon annan betydelsefull person i livet? Är det ens sant? Är det någon som har sagt oss att det är så här vi borde vara, eller är det föreställningar vi har, om hur vi TROR att andra vill att vi ska vara?
För mig är det här viktiga frågor, som leder fram till acceptans. När jag slutar jämföra mina två olika bilder (ÄR och BÖR) mot varandra, kan jag börja acceptera den jag är, och det gör mindre ont och frigör mer energi och kraft när jag slutar med det. Det kan till och med leda till utveckling och gör att jag får växa som person och ta mig närmare den person jag verkligen är. Mitt sanna jag!
Att jämföra min egen insida med andras utsida, och göra mig föreställningar om vad andra tycker om mig utifrån det, är förödande och det är i det ljuset som skillnaden mellan min ÄR-bild och min BÖR-bild börjar göra ont på riktigt, för då är jag så långt ut från mig själv att jag inte ens VILL se mig egen ÄR-bild, fastän det är den enda jag kan förändra.
Om du känner igen det jag skriver om kan jag komma med några heta tips!
Kolla över om dina BORDEN och MÅSTEN är dina. Titta på BÖR-bilden och se om den är realistisk, och VEMS den egentligen är? Har du hittat på den själv, eller kommer den från gamla påbud och förbud som andra serverat dig? Skriv ner det du hittar och dela det med någon annan som du har förtroende för, för det är när vi berättar hur vi ser ut på insidan som vi kan börja se att andras utsidor är just utsidor. Andras insidor får vi oftast inte komma nära förrän vi visar våra egna, och det är inte alla som klarar av ta emot den.
Genom att regelbundet kolla av om vår BÖR-bild är realistisk, och om vi flyr från vår egen ÄR-bild, kan vi komma långt på resan som utgör vår personliga utveckling. Och för mig är det en av de stora resorna här i livet!
Om du har lite tid över dessa märkliga tider kan det vara ett fint sätt att använda utrymmet; att lista vilka påbud (saker en MÅSTE) eller förbud (saker en inte får) och se vilken BÖR-bild detta har gjort att just du bär omkring på.
Sedan är det ”bara” att börja resan mot förändring! 😉
