Sitter i köket vid köksbordet för att skriva några rader. Ute blåser det så det knakar i knutarna, och jag känner mig inte så himla sugen på att gå ut, men hundarna behöver sitt, och hönsen ska matas och äggen plockas.

I morse när Andreas frågade hur det är, började jag gråta. Jag var ute och gick med hundarna igår. En skogspromenad, med mjuka skor, men när jag vaknade förut kunde jag nästan inte sätta fötterna i golvet. Jag blev så himla ledsen, för det har ändå känts som att det blivit bättre nu efter att jag började med antiinflammatoriskt för att läka mina hälsporrar. Men tji fick jag. Det som skrämmer mig mest är tanken på hur jag ska kunna ge hundarna det de behöver om jag inte kan gå. Som tur är har jag ju Oskadis (Islandshästen), så jag kan rida ut och ha hundarna med mig, så jag får väl finslipa den konsten.

Flera jag pratar med, har kontakt med och olika ställen jag läser på, pratar om att det tar lång tid för hälsporrar att läka, och att inflammation behöver kanske upp till 1,5 år innan det läker ut. Men jag läste mina anteckningar från januari 2019, och såg att jag redan då hade ”ont under mina fötter”….. och det har bara blivit värre. Jag har provat stödstrumpor, ”pressur-strumpor”, att tejpa, olika inlägg och har avancerat till att ständigt gå med inneskor, slutat dricka alla former av the (har aldrig druckit kaffe), striktat upp kosten ännu mer, men inget tycks hjälpa. Jag har ju blivit röntgad på ena foten, och det är en konstaterad hälsporre, så jag tycker att det borde läka, men ju längre tid det går, desto ondare får jag, och nu börjar jag känna hopplöshet och hör mig själv låta som århundradets gnällkärring och energivampyr.

Men, vad kan jag göra?? Jo;

• 1. Fortsätta vara abstinent.
• 2. Rida eller köra ut och ta med hundarna så de får vad de behöver (och Oskadis och Panter får sitt <3)
• 3. Be Andreas att städa hos hönsen ett tag framöver (det är tungt jobb med extra belastning på fötterna)
• 4. Se till att sätta igång och hålla fast vid yogan så att kroppen ”kommer tillbaka”
• (5. En önskan; simma 2-3 dagar i veckan för att ge kroppen vad den behöver när jag är förhindrad att använda den fullt ut.)

Jag ska även fortsätta läsa Martina Johanssons bok om att läka inflammation, eftersom det är det det handlar om. Trodde att jag åt hälsosamt redan, men har tydligen petat i mig ett och annat som göder inflammation. Troligen allt för mycket nötter. En annan indikation på att jag äter något som jag inte tål är en övervikt på nästan 10 kg, trots att jag inte ätit socker och mjöl på flera år.

Finns säkert mer att göra, men just nu är det här jag vill fortsätta, och i vissa fall börja, för att hålla mina tankar i en positiv riktning.

Känns som att detta blev ett väldigt gnälligt inlägg, och inte mycket till inspiration, men det är här jag befinner mig just nu!

Önskar er alla en fantastisk fortsättning på veckan! Kram ❤