Ja, jösses! Under julen körde jag mig återigen i botten energimässigt…. Fattar inte hur jag kan göra det igen, och igen?! Antagligen för att jag fortsätter jämföra mig. Med andra, som jag inte har en aning om hur de mår på insidan, utan jag ser bara tillrättalagda Instagram, – och Facebookinlägg. Jag är också en mästare på att jämföra min egen insida med andras utsida, vilket oftast inte är en superbra idé, det brukar liksom inte matcha…. Men jag är väldigt glad och tacksam över att mitt mående inte sjönk i takt med att orken försvann, annars brukar det vandra hand i hand. Visserligen ligger väl inte måendet på topp när jag gråter av utmattning, men jag kan lova att det finns många nyanser mörkare, så jag är tacksam!

Jag är också tacksam över stunderna i fåtöljen med lilla A och taxarna, läsandes en ungdomsspökis, samtalen med goda vänner som följer mig på vägen, delningar via hangouts och andra media, och för att bara få vara den jag är. Att Elin (äldsta dottern) är hemma under lovet och att sonen dyker upp i köket då och då mellan omgångarna vid datorn ger ytterligare guldkant på tillvaron.

I morse när jag mediterade frågade den som ledde meditationen vad jag som barn, eller som ung, ville att mitt liv skulle se ut. Jag minns så väl att jag ville ha ett liv med djur. Hästar och hundar, och jag ville bo på landet och vara en ”häxa” eller en ”klok människa” som andra vänder sig till för att hitta råd, ro, inspiration och kraft. Jag ville leva nära naturen och jorden, redan då. Så om jag tittar på det rent objektivt så lever jag min barndomsdröm. Coolt. I varje fall med djuren, på landet. Jag skulle vilja vara till mer inspiration och kunna ge mer kraft till andra, men kanske det är nästa steg att jobba emot?

Fast jag måste erkänna att det inte fanns en jäkla massa andra måsten i den drömmen. Inga tvättar att tvätta, inga barn att ta hand om, ingen mat att laga (om jag var tvungen att äta kunde jag ju äta smörgås 😜), och städa fanns inte på kartan även om det så klart skulle vara ordning och reda.

Men i skenet av att jag faktiskt lever min barndomsdröm, så behöver jag ta med mig det när jag sätter mig ner och summerar året som gått och sätter intentioner inför kommande kvartal eller halvår. Vart är det jag vill? Behöver jag ännu mer vila? Vilka ska vara mina ledord? Vad vill, kan och behöver jag ändra? Det är frågor jag behöver ställa mig för att ställa in siktet och bli ännu mera den jag är.

Våra hästar är alltid en källa till funderingar. Jag älskar dem av hela mitt hjärta, men det är väldigt mycket jobb, och svårt att få tiden att räcka till åt ridturer och körturer. Hade jag varit ensam hade nog lillkillen Panter (shetlandsponnyn), fått komma till ett nytt engagerat hem, men lilla A älskar honom så det gör ont. Då är det inte lätt att ta beslut….. Det blir hängande i luften ett tag till…. Islandshästen, Oskadis, är större och vänligheten personifierad, förutom att hon är ett bra hjälpmedel vid hundpromenaderna då mina hälsporrar inte verkar bli bättre. Är uppe i övergett år med dem nu, på båda hälarna och det verkar bara bli värre. Då är det skönt att kunna rida på hundpromenad. Å andra sidan har Oskadis sommarexem, vilket innebär ett oherrans massa jobb under den årstiden…. Ni hör ju 😂 Helt intrassslad i mina egna tankar! Tänker att det är bästa att ta ett kvartal i i taget!

I vilket fall som helst är det första viktiga beslutet taget; att inte vara vaken till 12-slaget på nyår! Jag blir sjuk när jag inte sover, det räcker med en sen natt när jag är i obalans, så är orken slut. Så vi ska äta gott på kvällen när Andreas kommer in från lagårn, inventera året tillsammans, och gå och lägga oss. Gött ❤️

Hoppas ni alla får ett fint avslut på 2019, det nyår ni vill och en fin start på 2020! Om inte vi ses innan dess så hoppas jag vi ses på ”andra sidan” ☺️