Som jag skrivit på min hemsida, är Tolvsteg och Beroendebehandling oftast ”Sista huset på gatan”. Det är dit vi går när vi har provat allt, och inget fungerade. Så var det för mig, och jag har fått samma historia berättad för mig gång på gång. Varför är det så?

Jag läste även en fråga på Facebook från någon som funderade över detta att vi som jobbar med behandling hela tiden säger att maten bara är 10% av tilllfrisknandet, varför handlar då så många sockerberoendebloggar, instakonton, facebooksidor och annat nästan bara om mat i så fall? Varför är det så?

Mina tankar om detta är, att det finns så otroligt lite kunskap om beroendesjukdomen, och att de flesta tror att det går att BOTA den, och att tillfrisknandet bara handlar om just drogen; att ta drogen, eller att inte ta drogen, och att det är skillnaden mellan att vara i tillfrisknande och inte. Mindre sant kunde det inte bli.

Vi behöver förvisso ta bort drogen/sockret/sluta överäta/supa/spela mm, men sedan behöver vi verktyg att hantera tomheten som uppstår när drogen inte längre fyller våra liv. Och eftersom beroendesjukdomen påverkar oss (både den beroende och familjen runtomkring) både fysiskt, psykiskt, andligt och socialt, behöver vi också hitta verktyg att läka på alla fyra områdena. Det är därför det inte håller att bara ta bort drogmaten eller sluta dricka. Det går ett tag, men håller mycket sällan någon längre tid. Och är det så att en person lyckas sluta utan att göra några andra förändringar, törs jag påstå att den personen med stor sannolikhet utvecklar ett annat beroende eller en total besatthet av något annat. Och jag tror att det  är här vi börjar närma oss brännpunkten.

Om en beroendesjuk person har varit besatt av drogmat, och inser att det är lättare att hantera maten om hen gör vissa kostomläggningar, kommer personen troligen att vilja dela med sig av sin lösning till ALLA,  och kanske skapas en besatthet av ”nyttig mat” istället. (Ortorexi är också ett av beroendesjukdomens ansikten.) Förmodligen är det också så, att om personen gjort en kostomläggning men inte tagit till sig andra verktyg ( som att vända sig till 12-stegs programmet) kommer hen att överäta ”tillåten mat”, gärna baka LCHF-bröd, bakelser, tårtor mm, och risken för återfall är stor, om inte självskriven. Detta vågar jag påstå efter många års erfarenhet av klienter och vänner som gjort just den resan. Och jag har själv varit där och provat, så klart 😉 Jag tror att detta också är anledningen till att så få delar om de resterande 90 % av tillfrisknande, för att många fastnar i de 10% som består av mat.

Det är också det som gör att beroendebehandlingen är ”sista huset på gatan”, för när vi har lagt om kosten och återfallit gång, på gång, på gång, så ger vi upp, och känner att ”Det måste finnas en annan lösning” eftersom det inte hjälpte mitt mående eller mitt ohanterliga liv att bara ta bort drogmaten. Jag blev inte lycklig när jag hade nått normalvikt. Jag blev inte bättre på att ta kritik, planera, slutföra, hantera stress, säga nej eller ja helhjärtat fastän jag kunde ha normala storlekar på tröjor och byxor. Min självkänsla blev inte bättre och mitt självförakt höll på att dränka mig även om jag kunde springa en mil på 45 minuter…… Varför är det så????

Jo, för att vi inte insett att vi har en beroendesjukdom. En fysisk sjukdom som sitter i hjärnan, som påverkar oss psykiskt, fysiskt, andligt och socialt. Och den här sjukdomen kan vi inte läka med piller. Den går inte ens att bota, men jag kan lära mig att leva med den, och den går att hejda!

Jag hade provat så många olika sätt att gå ner och/eller hålla vikten och var säker på att mitt liv och mitt mående (som var det område som drabbade mig svårast) skulle bli bra så snart jag var smal, och kunde förbli smal. Jag svälte mig, hetsåt och svalt och tränade om vartannat, provade fasta, provade hälla i mig litervis av vatten, lovade mig själv dyrt och heligt att ”på måndag”, ”efter jul”, ”efter nyår”, ”efter påsk”, ”bara jag flyttat”, så skulle jag starta ett nytt liv, och jag skulle bli en helt annan person, livet skulle bli perfekt! Men….. så blev det inte.

Inte förrän jag kom till 12-stegs programmet och fick hjälp att hantera resten av livet, kunde jag hålla mig borta från min drogmat och mina skadliga beteenden. All kunskap jag fick i min beroendebehandling tillsammans med den 12 stegen gjorde att jag genomgick ett personligt paradigmskifte. För mig är mitt liv indelat i före och efter 12-steg och tillfrisknande. 12-steg är den handbok i livet som de glömde packa ner i ryggsäcken till mig när jag föddes. Med hjälp av 12-stegs gemenskapen ( gemenskap är 50% av tillfrisknandet) fick jag stöttning att börja göra saker annorlunda. Ta hand om mig själv, stärka min självkänsla och lära mig bry mig om andra människor på riktigt. Jag lärde mig glädjen i att vara sårbar och ärlig med vem jag är, hur det känns att vara modig och hur läkande det är att möta någon som förstår mig så på djupet som andra tillfrisknande beroende gör. Steg för steg förändrades jag, och mitt liv i takt med det. Jag har de 12 stegen att tacka för att jag gått från att bara överleva till att LEVA.

Ja, det var sista huset på gatan för mig med, men jag är oändligt tacksam att jag kom till slutet av gatan i alla fall och inte fastnade på mitten och fortsatte kämpa med maten i en tro att det var den som skulle förändra mitt liv!