Den här veckan fortsätter vi att tänka ”TILLFÖRA”, och andra steget är att tillföra bra fett till varje måltid.

Fett är A och O. Bra fett. Barns hjärnor är inte färdigutvecklade förrän i 20 års åldern och eftersom hjärnan består till 90% av fett (då snackar vi inte olivolja eller rapsolja, utan mättat animaliskt fett) är det nödvändigt att få i sig rätt fett för att bygga upp en frisk och fungerande hjärna. Ett högt intag av fett signalerar dessutom till hjärnan att ”Det är lugnt, det finns mat, vi behöver inte spara i ladorna” vilket leder till en viktminskning hos de som är överviktiga och att underviktiga får de extra kilon de behöver. Kroppen reglerar detta helt själv!

Med bra fett menar jag smör, Bregott (eller andra märken med den sammansättningen), kallpressad oliv,- och rapsolja, kallpressad kokosolja, avokado, oliver, mandel, frön, nötter mm. De flesta barn brukar tycka om smör och Bregott, och min erfarenhet är att små barn faktiskt gillar både avokado och oliver. Med små barn ska du naturligtvis vara väldigt försiktig med nötter och mandel. Har du en bebis är det en god idé att variera olika fett källor när du introducerar maten, allt ifrån smör, ghee, raps-, och olivolja och cocosfett. Kallpressat, naturligtvis!

Fett är;

• smörjning, stoppning och reservtank
• ”isolering i ditt hus”
• bränsle

Fett behövs; som energidepå, för att bygga friska celler, för att bilda prostaglandiner (en grupp av hormoner som är viktiga för immunförsvaret), runt våra inre organ och underhusen för att isolera mot vatten och kyla, för att bära de fettlösliga vitaminerna A,D,E och K (som bara förekommer tillsammans med fett), för att vi ska kunna tillgodose oss mineraler. Kroppen använder också fettet som bränsle (om det inte finns socker, för då tar den det först, och lagrar fettet)

Det är viktigt att tala om för barnen varför du gör det du gör. Berätta att hjärnan och kroppen behöver fett och varför. Har du ett  barn som är överviktigt; fokusera inte på vikt och viktminskning, utan fokusera på hur vi kan hjälpa våra kroppar att må bra. Har du ett barn med mycket humörsvängningar kan det också vara ett argument, att få hjälp att kunna må bättre och känna sig lugnare tex.

Oftast funkar det friktionsfritt att lägga till fett, men skulle det trots allt vara svårt får man ta till lite olika knep. Det finns många olika sätt att få i ditt barn bra fett.

• Framför allt är det ju så att det är du som bestämmer vad som serveras. Se till att det inte finns light produkter hemma! Välj feta ostar som pålägg eller mellanmål (det brukar vara lyxigt att få äta goda ostar eller salami,  BARA)
• Nötter, solrosfrön, pumpa kärnor kan också vara ett alternativ till att börja med. Köp vanliga ”snacks” nötter i affären och blanda med naturella, gå sedan över till en allt ”högre halt” av de naturella
• Ha i bra fett i maten, rör ner smör eller häll olja över innan du ställer fram på bordet.
• Kompromissa; ”Ok, du får en riskaka, men då ska det vara smör på!” ”Potatis? Visst. Ta en, men då är det smör till!”

Det går inte att nog ofta påpeka att ett kontaktnät med andra föräldrar för tips, råd och stöttning är ovärderligt! Byt idéer, gråt ut, dela framgångar och peppa varandra!

Kan tänka mig att det finns oändliga svar på denna fråga, men jag tänkte ändå ge mig in lite på hur du kan tänka om du känner att det är dags för förändring.

Den här veckan tar vi första steget, och tänker: ”TILLFÖRA”.

Ditt viktigaste jobb den här veckan är att lägga till protein till alla måltider barnet äter. Punkt.

Äter ditt barn välling, flingor och mjölk, macka med smör, eller what ever; tillför protein! Proteinet är byggstenar som hjärnan behöver, och min erfarenhet är att det behöver vara animaliskt protein. Exempelvis ägg (äggröra, stekt ägg, kokt ägg, omelett med olika smaksättningar, skivat ägg mm), bacon, skinka, salami, korv, rester från gårdagens middag mm. Räkna med att mängden ska vara ungefär samma storlek som ditt barns knutna hand.

Jag får ofta höra protester när jag nämner skinka, salami, korv mm. och visst är det sant att det inte är det BÄSTA valet, men om det är vad ditt barn äter, så är det ett bättre alternativ än att bara äta kolhydrater. Dessutom finns det många sorters korv som är rätt så schyssta. Kolla kolhydratsinnehållet; på 100 g ska kolhydratsmängden inte överstiga 5 g, och så kollar du så att socker/sockerarten kommer på ca 4:e/5:e plats. Klart!

Det som är ännu viktigare för dig som förälder är att du har stöttning i det du gör, och känner dig säker på att det du gör är bra för ditt barn. Känslan av ”lugn och ”bestämd” ” som Hundviskaren Cecar Milan pratar om i förhållande till sina hundar är lika viktig för oss i förhållande till andra människor, framför allt våra barn! Du kan också behöva ett kontaktnät som vet vad du gör och att du är trygg med din mat. I boken ”Little Sugaraddicts”, av Kathleen DesMaisons, rekommenderar hon att man tar itu med sin egen kosthållning och är stadig och trygg i den i ca 2 månader INNAN man överhuvud taget ger sig på att göra några förändringar för barnen. Annars är risken större att du trillar huvudstupa tillbaka i träsket, om det är så att du har en beroendeproblematik själv.

Men steg 1 alltså TILLFÖR protein 🙂 Lycka till!

Jag möter så många i mitt arbete som har barn, och som frågar vad de kan göra för sina barn för att de inte ska bli sockerberoende. Eller vad de kan göra för ett barn som de misstänker är sockerberoende.

Jag vet att många blir frustrerade, men jag tror att det bästa vi kan göra är att göra så gott vi kan. Med maten (alltså ge våra barn bra mat), men sedan lära oss att släppa taget. Jag kan, i viss mån, kontrollera vad mina barn äter hemma, eftersom det är jag som vuxen, som handlar hem maten. Men jag kan inte kontrollera vad mitt/mina barn äter när jag inte är med. Ju yngre, desto lättare, är min erfarenhet. Men när de kommer upp i tonåren, och strax innan, så är de fullt kapabla att göra egna val.

Dessutom är det så OTROLIGT mycket mer än bara maten, som vi stoppar i oss som gör att vi utvecklar ett (socker)beroende. Det betyder i sin tur att det är lika många komponenter som kan hjälpa någon från att utveckla ett beroende, eller fördröja att beroendet utvecklas.

Vi kan finnas där som ”speglar”, och visa på vad vi ser, hör, och hjälpa till där vi kan, men mer än så kan vi oftast inte göra.

Min erfarenhet är att vi som föräldrar skulle behöva ett nätverk där vi kan stötta varandra till att inte gå in i det som kallas ”medberoende” i förhållande till våra barn, stora eller små. Där vi kan få hjälp att se vad som är sunda gränser och tankar, eller vad som är att kliva över gränsen och utsätta oss själv för lidande på kuppen.

Sitter i dagarna och filar lite mer på min ”skrift” om Små sockerberoende och vuxna barn. Här är ett litet ”smakprov”:

Jag har fått lära mig att det är så otroligt mycket som gör oss till de vi är idag och jag har på min resa fått titta på olika delar som format mig till den person jag var och har blivit. De olika delarna jag kommer beröra är;

• Kosten. Vad jag äter och vad äter mina barn?
• Biokemi (som vi ärver av våra föräldrar, men som vi också kan påverka genom en mängd olika faktorer),
• Dialogbaserat föräldraskap.
• Självkänsla/självförtroende.Är det skillnad på det och hur hjälper jag mitt/mina barn att bygga upp det?? Skam ( Vad är det? Hur läker jag min egen skam och hur hjälper jag mina barn?)
• Tankar om mig själv ( som ofta kommer från det jag hört mina föräldrar säga om mig ”Hon är blyg” ”Hon tycker om djur” ”Hon har inte så bra hand om barn” osv och som jag gör till min egen sanning, för att mina föräldrar är mina råmodeller. Hur pratar jag om/med mina barn?),
• Hur tar jag hand om mig själv? ( Ser jag att det är jag som behöver stå överst på ”min lista” för att kunna föra vidare att mina barn är viktiga, värda att lyssna på och tas på allvar, att det är ok att säga nej och lyssna på vad min kropp talar om för mig)
• Andlighet ( Hur fyller jag på min egen, vad är det, ska mina barn ta del av det och hur gör jag?)

Det är spännande att se vilken resa man kan göra i tillfrisknande, på alla plan, även som förälder!