Idag blev det en grillutflykt Jag, Andreas (maken, för er som missat att han heter så), vår yngsta dotter och min svärfar gick på skogspromenad med alla hundarna och svärföräldrarnas golden som ytterligare utökning av flocken. Vi hade med oss vad som behövs för att grilla, och när vi kommit halvvägs stannade vi och gjorde upp eld och tog en paus. Vi fick några härliga timmar i en solig skog, med snö och tack vare just skogen kom vi undan vinden som for fram på de mer öppna ställen vi passerade. Ett härligt avslut på sportlovet! Nedan kommer tips på hur det går att minska socker och mjöl på grillutflykter:
Laga oopsie och använd som bröd.
Gör varm choklad på helmjölk och kakao, så kan du själv välja mängden socker i kakaon (jag tog hälften av det som står i receptet och det fick godkänt )
Recept på Oopsie:
Ugnen på 175 grader
3 ägg
100 g mjukost (tex Arlas färskost naturell)
Dela äggen i två olika ”vispbunkar”, gulor för sig och vitor för sig.
Vispa vitorna hårt med en gnutta salt (du ska kunna vända bunken)
Vispa gulorna med 100 g mjukost och ev 1/2 tsk bakpulver.
Blanda försiktigt ner gulorna i vitorna
Bred ut smeten på en plåt, eller klicka ut om du vill ha runda bröd.
In i ugnen ca 25 min
OpsiesBättre alternativ till korvbrödGodkänt!
Väl hemma tog jag en rask promenad för att få mina joggingminuter (försöker komma up i 30 sammanhängande, men undrar om det kommer lyckas…. Ett stort hinder är faktiskt min ansträngningsinkontinens. Fortsättning följer….!
Efter en varm dusch och lite hemmafix kröp jag upp i fotöljen med alla hundar och en av katterna som sällskap och loggade in på Ketoskolan med Matilda Brasar för att fp lite inspiration och nytänk omkring min egen ketos. Jag har hamnat i hjulspår som inte hjälper min kropp och hjärna att ligga på topp, och det kan vara skönt att få en boost! Två saker jag kom fram till är att jag behöver dra ner på mängden the jag dricker, även om det bara är vitt, och att jag behöver SÖMN. När jag sover ända fram till 7 på morgonen böåser jag höga ketonvärde på min Acetrack, och det är det jag behöver för min mentala hälsa! Så spännande att inse att ketos inte bara handlar om kosten, utan är en livsstil!
De senaste dagarna har jag reflekterat endel om med vilken intention, eller energi, jag gör saker och ting. Framför allt saker som när jag var aktiv i mitt beroende var besatthet som kunde skada mig, men som nu, när jag lever ett annat liv, är en tillgång och ger mig fokus på mina mål.
En sådan sak är, för mig, att tracka mina macro och micro näringsämnen och att väga/mäta min mat. (OBS! Detta gör inte alla som är sockerberoende och lever sockerfritt!!) När jag väger och mäter min mat, släpper besattheten omkring hur mycket, hur ofta, om jag fått i mig nog, om jag ska kompensera för att jag ätit för mycket eller för lite med hjälp av träning, eller om jag ”får” vila osv, osv. Att vara besatt av något, som jag var av tex kost, vikt och träning, är otroligt slitigt, och lägger som en tung dimma över övriga delar i livet, och glädjen och ljuset når inte ända in.
Men om jag med hjälp av dessa små medel (väga/mäta/tracka) slipper besatthet så gör jag det gladeligen (ja, oftast gladeligen i alla fall 😉 ) Dessutom kan besattheten då bli lite upputsad och göra att jag istället kan fokusera. Jag kan lägga fokus på att planera min mat, följa min matplan, väga och mäta, tracka och hålla koll, men det tar inte över livet utan håller mig på rätt köl och öppnar upp för ljuset och glädjen istället. Här är ju målet att vara sockerfri och må bra. Förr var målet i och för sig också att må bra, men då trodde jag ju att vissa siffror på vågen skulle göra mig lycklig, vilket inte var fallet när jag väl kom dit….
Härom dagen hade jag ett samtal med en person där jag reflekterade omkring att jag kanske kan tyckas extrem i vissa avseenden, och fick snabbt medhåll. Hen höll med om att jag är extrem (och egentligen ganska onormal), och kan ses som att jag är med i en sekt. Påståendet grundades i att jag lever så udda (inte som normala människor) och rättfärdigar det med att det finns forskning som påvisar enorma fördelar med min kosthållning, träning och livsstilsoptimering. ”Det är så sekter gör”, menade personen.
Lite senare samma dag gick jag ett kvarter runt på Arvika Marknad för att känna lite på stämningen innan jag skulle stå i scoutköket och sälja hamburgare, och jag fick en mindre chock! Jag kan förstå att jag ses som annorlunda och udda i skenet av det som tycks vara normalt idag. På varannan plats på marknaden stod stånd och kurer som sålde (TRIGGERVARNING) friterade munkar, godis (både naturellt och fullt av kemikalier) pizza, langos, sockervadd, slusch, dricka, friterade sockerdoppade äpplen och så vidare hela varvet runt ETT kvarter. (Ja, det fanns förmodligen andra saker också…..jag vet.) Stämningen kändes…… Besatt. Nu FICK alla äta, för det var marknad, och utbudet var ju utan gränser….. Som sagt; i skenet av det, så förstår jag att jag anses som extrem. När det ses som normalt att steka pannkakor och äta dem med krokantkgass till frukost, då fattar jag min ailienstatus.
Ändå blir jag chockad! Eftersom de jag har kontakt med över hela världen lever mer eller mindre som jag gör och jag jobbar hemifrån och slipper vara i det där ”normala” hela tiden, och glömmer att det inte är mitt sätt att leva som är normen. De flöden jag har i sociala media är människor som lever som jag och många delar med sig av forskning på skadorna det ”normala” livet kan ge. Jag har fått gåvan att uppleva skillnaden mellan att äta och leva på det sätt som ses som normalt numer, och kunna ändra mitt liv, slippa vara i besatthet, djup depression, utmattning, självmordstankar och känslor av värdelöshet. Om jag måste välja (vilket jag tack och lov inte behöver) så väljer jag min ”sekt” alla dagar i veckan 😁
Ett av mina fokus just nu är andning. Jag är fortfarande helt uppfylld och inspirerad av Conscious Breathing Summit, och det finns massor av källor att ösa ur! För egen del har jag upptäckt att de kvällar jag andningstränat flera gånger under dagen är jag i djup ketos även på kvällen. Det är ett stort framsteg för mig eftersom jag oftast inte visar någon ketos alls på kvällarna. Alltså; kroppen är så spännande!!!! Och det finns så mycket mer att upptäcka!
Vilket är ditt fokus just nu?
Tracking my ketosis with AcetrackGrounding with barefoot shoesUsing high quality body products from Nobond BeautyBuilding musclesUsing high quality supplements from eg Arctic MedEating animal based whole food
Obsession or focus? And what is normal?
In the last few days, I have reflected some on with what intent, or energy, I do things. Most of all, things that when I was active in my addiction were obsession that could hurt me, but now, when I live another life, is an asset and gives me focus on my goals. One such thing is, for me, tracking my macro and micro nutrients and to weigh/measure my food (NOTE: Not everyone who lives a sugar-free life does this!!) When I weigh and measure my food, the obsession about how much, how often, if I’ve had enough, whether I’m going to have to compensate for eating too much or too little by training, or if I’m ”allowed to” rest, etc. To be obsessed with something, as I was of diets, weight and exercise, is incredibly tough, and covers your life with a heavy fog, and the joy and light don’t reach all the way in. But if I use these small tools (weigh/measure/track) and that gives me freedom from obsession, I do it happily (well, mostly I do it happily, anyway 😉 ) And in this way the obsession can be turned into focus instead. That is how I can focus on planning my food, following my food plan, weighing and measuring, tracking and keeping an eye on things, but it doesn’t take over life. It keeps me on the right keel and opens up to the light and joy instead. The goal is to be sugar-free and to feel good. Before the goal also was to feel goos, of course, but then I thought a certain number on the scale would make me happy, which it did not, as i finally reached that weight goal.
The other day, I had a conversation with a person where I reflected that I might seem extreme in some respects, and quickly got consent. She agreed that I am extreme (and really quite abnormal), and can be seen as being part of a sect. The claim was based on the fact that I live so odd (not like normal people) and justifies it by the fact that there is research that my way of eating, training and doing lifestyle optimization shows enormous benefits . ”That’s how sects do,” the person said, ”Tells there is science behind it…”
A little later the same day I walked around a block in our closest town where the yearly market was in full commerce. I wanted to take in a little bit of the atmosphere before I was going to be in the Scouting kitchen and selling hamburgers, but I got a shock! I can understand that I am seen as different and odd in the light of what seems to be normal today. In every other place on the market were stands and curs selling (triggerwarning) fried donuts, sweets (both natural and full of chemicals) pizza, langose, sugar wad, slusch, sweet drinks, and so on until I got where I was headed. (Yes, there were probably other things also…..I know.) The atmosphere was….. obsessed. Now everyone had to eat, because it was a market, and the supply was without limits……. As I said, in the light of it, I understand that I am considered extreme. When it is seen as normal to cook pancakes and eat them with a crunchy ice cream for breakfast, then I take my ailien status.
But I am shocked! Those I have contact with all over the world live more or less as I do, and I work from home and don’t have to be in that ”normal” world out there all the time, forgetting that it is not my way of living that is the norm. The flows I have in social media are people who live like me and many of them share research on the damage that ”normal” life can do. I have been given the gift to experience the difference between eating and living in the way seen as normal nowadays, and to be able to change my life, not be in obsession, deep depression, exhaustion, thoughts of suicide and feelings of worthlessness. If I have to choose (which I thankfully don’t have too), I choose my ”sect” every day of the week 😁
One of my current focus is breathing. I am still in awe and inspired by the Conscious Breathing Summit, and there are plenty of sources to look up for more knowledge! For my part, I have discovered that on the evenings I have had several times during the day with breathing exercises, I am in deep ketosis even at night when I go to bed. It is a great step forward for me because I usually don’t show any ketosis at all in the evenings. The body is so exciting!!!! And there’s so much more to discover!
Tiden har bara rusat förbi! Jag hade tänkt vara mer konsekvent med mitt bloggande, men tiden rinner mellan fingrarna. Antar att den gör det för de flesta……
Jag har tagit ett beslut på att att gå över allt mer på engelska, och har lite funderingar på hur jag ska kunna göra det i bloggen också, eftersom jag har många engelsktalande följare också. Första steget blir att ha samma inlägg på engelska längre ner i bloggen, vilket kommer vara fallet den här gången 🙂
Förra veckan var jag ju på Conscious Breathing Summit i Stockholm, och det var härliga dagar! Både jag och maken hade lyckats pricka in varsitt event i hufvudstaden på samma datum, så efter minutiösa förberedelser här hemma med djuren så allt skulle funka för barnen (som är vuxna 😉 ) åkte vi båda iväg åt samma håll, fast på olika tider och med olika destinationer väl på plats. Vi fick i alla fall sova i samma hotellrum på natten, innan Andreas for hem igen och jag jobbade vidare.
Själva eventet var fantastiskt! Deltagare från hela världen med massor av kunskap, engagemang och inspiration som flödade hela tiden! Allt från relaxatorövningar till barfotaskor, föda utan rädsla, forskningsresultat, författare och så sockerberoende med Bitten Jonsson då, så klart! Själv var jag med som crew och tog emot besökare och visade dem tillrätta efter bästa förmåga. Fick träffa massor av intressanta människor och knyta nya kontakter utöver den kunskap jag fick ta del av under föreläsningarna. Bland annan fick jag äntligen träffa Hanna Gillving (som skrivit boken ”KETO-licious”) och det var ett möte som gav mersmak! Vi har bara skrivit till varandra på sociala media innan och jag gillade henne redan då, men live var ju ännu bättre ❤
Angående andning då; det låter kanske inte så intressant och revolutionerande. Andas gör vi ju hela tiden, automatiskt. Och det är det som är grejen! Vi gör det helt omedvetet och utan kunskap om vad andningen kan hjälpa oss med och hur läkande och central just en medveten andning är!
Jag är utbildad andningsinstruktör av Anders Olsson som driver Medveten andning, och det finns ständigt nytt att lära sig!
Visste du tex att förbättrade andningsvanor kan ge:
mer energi
ökad fettförbränning
lugnare hjärna
bättre sexliv
bättre sömn
starkare hjärta
rakare tänder
bättre idrottsprestation
mindre oro
kan göra att du upplever mindre smärta
förbättrar astma
ökar din andliga utveckling
Skulle troligen kunna utöka listan ytterligare, men det räcker kanske att börja där 🙂 Vill du arbeta på något av dessa områden är Medveten Andning vara något för dig, och då kan jag hjälpa!
Börja med att bli medveten om hur du andas, och ha följande punkter med dig; andningen ska vara:
Genom näsan (både in och ut)
Med diafragman (ända ner i magen, ”magandas”)
Långsam och avslappnad
Rytmisk
Tyst
Ovanstående är fem enkla principer att följa, som kan göra dig lite mer medveten om hur du andas bra och medvetet. Det finns massor att lära under var och en av rubrikerna, men att ha detta med sig är en bra start. Att bli medveten är en fantastisk början! Andetagen ska vara djupa (inte stora), tysta och ”få”. Det vanligaste, framför allt hos oss beroende, är att vi överandas, vilket försätter oss i det sympatiska nervsystemet och gör oss stressade och beredda på att fäkta, fly eller frysa hela tiden, vilket i slutändan kommer göra oss helt utmattade. Är vi dessutom aktiva i ett sockerberoende har vi förmodligen ingen näring som ger återhämtning heller, och det är verkligen att bränna ljuset i två ändar!
Något annat du kan börja lägga märke till är om det finns vissa tillfällen du glömmer bort att andas, som en apné. Själv kan jag lägga märke till att jag har dataapné (sitter ofta med axlarna under öronen och håller andan framför datorn), matlagningsapné (står gärna på ytterkanten av båda fötterna och håller andan eller andas ytligt vid spisen eller diskbänken). En annan apné jag upptäckte att jag hade var pokemonapné! När jag och barnen (när pokemon go kom) gick på ”pokenader” glömde jag andas och höll andan hela tiden medan jag snurrade och kastade bollar för att fånga dessa små varelser!! Tänk efter; hur andas du vid datorn, i bilen, på promenaden, när du städar eller lagar mat? Börja lägg märke till din andning och ta det bit för bit! Nästa steg är att tejpa munnen när du sover, men det tar vi inte här och nu!
Lotte PaarupBitten JonssonKeto breakfastAnders Olsson having a carbon dioxide bath Sebastian Se, Joe Nibmle shoes
English
Time has rushed past! I had intended to be more consistent with my blogging, but time runs between my fingers. I suppose that’s common for everyone.
I have decided to do more work in English, and need to solve how to do it in the blog as well, as I have many English-speaking followers. Most of my social media will be in English to start with.
Last week I was at the Conscious Breathing Summit in Stockholm, and it was wonderful days! Both me and my husband had managed to mark each event in the capital of Sweden on the same dates, so after meticulous preparation here at home for all the animals so everything would work smoothly for the kids (who are adults 😉 ) we both went in the same direction, but at different times and with different destinations well in place. We slept in the same hotel room at night, before Andreas went home again and I kept on working.
The event itself was great! Participants from all over the world with lots of knowledge and inspiration flowing! You could find breathwork with and witout the relaxator, bare foot shoes, lectures about that and breathing, carbon dixide and of course: sugar addiction with Bitten Jonsson. I myself was in the crew and received visitors and helped them out as best as I could. I met a lot of new people and got a lot of new contacts. Among other things, I finally got to meet Hanna Gillving (who wrote the book ”KETO-licious”, only in Swedish yet!) and it was a meeting that gave me a lot that I want more of! We’ve just written to each other on social media before and I liked her already, but live was even better ❤
So, what about breath?? We breathe all the time, automatically. And that is the thing! We do it unconsciously and without knowledge of what breathing can help us with and how healing and central a conscious breath is!
I am a trained Breathing instructor by Anders Olsson who drives conscious breathing, and there is always new things to learn!
For example, did you know that improved breathing can result in:
more energy
increased fat burn
calmer brain
better sex life
better sleep
stronger heart
straighter teeth
better sports performance
less worry
may cause you to experience less pain
improves asthma
increases your spiritual development
We could expand the list further, but it may be enough to start there 🙂 If you want a change in one of these areas, conscious breathing is something for you, and then I can help!
Start by becoming aware of how to breathe, and have the following points with you; breathing should be:
Through the nose (both in and out)
With your diaphragm
Slow and relaxed
Rhythmic
Quiet
The above are five simple principles to follow, which can make you a little more aware of how you breathe well and consciously. There is plenty to learn under each of the headings, but keeping this in mind is a good start. Being aware is a great start! The breaths should be deep (not large), quiet and ”few”. The most common, especially when it comes to addiction, is that we overbreathe, which puts us in the sympathetic nervous system and makes us stress and ready to fend, flee or freeze all the time, which will ultimately make us completely exhausted. If we are also active in a sugar addiction, we probably do not have enough nutrition to recover either, and that really is to burn the candle from both ends!
Another thing you can start to notice is if there are certain moments when you forget to breathe, like an apnea. I can se that I have ”computer apnea” (often sitting with my shoulders under my ears and holding my breath in front of the computer), cooking apnea (preferably standing on the outer edge of both feet and holding my breath or breathing shallow up in my chest, at the stove or sink). Another apnea I discovered was pokemonapnea! When me and the kids (when pokemon go was released) went pokemon hunting, I forgot to breathe and held my breath all the time as I spun and threw balls to catch these little creatures!!
Be aware; how do you breathe when working at your computer, in the car, on the walk, when you clean up or cook? Start noticing your breathing and take it bit by bit!
The next step is to tape your mouth when you sleep, but that’s another story!
Sommaren har bara flugit iväg, med massor av nya spännande saker som hänt på gården! I maj startade vi ju upp den nya ladugården, med robot, och det innebar en stor omställning för oss alla, framför allt för min man! Jag har inte så mycket jobb i ladugården, förutom att jag ger kalvarna mat på morgonen, hjälper till med lite digitala jobb och gör punktinsatser när djuren ska flyttas, släppas på bete eller det händer något där jag behövs. Det är ju lite ständig beredskap, men så är det ju att ha djur.
För mig har det även varit en vår och sommar med supermycket fokus på strikt keto, att hålla mig i ketos, och att hålla i min träning. Det har gått bra, och jag har fått delar av de resultat som jag hoppades på. Just nu är målet att hålla i alt, och kanske att hitta ett nytt mål. Jag ville bygga muskler, för min hälsa, och det har jag gjort, men det finns ju så många olika sätt att träna på! Jag ser att jag faktiskt har det lite känslomässigt jobbit när det kommer till träning; jag får ångestattacker när det blir för tungt, av anledningar jag inte ska gå in på här, men jag gråter en stund, och tar nya tag. Ibland har det känts riktigt tufft, och andra dagar känner jag mig urstark!!! Jag är väldigt glad att jag haft stöd av mi PT-online; Matilda Brasar, som har lyssnat, anpassat min träning och peppat mig att fortsätta! Jag har behövt det stödet, annars hade det ännu en gång blivit en uppstart som inte fullföljdes. Nu vill jag för allt i världen inte tappa det jag byggt upp!
Jag har även varit nitisk med loggande under vår och sommar. Trackat maten (makro och mikronutrienter) i Kostbevakningen för att se så att fördelningen ligger rätt, blåst i min Acetrack för att kolla ketoner, kollat blodsocker varje morgon, noterat hur mycket jag mediterat, tränat, promenerat, kollat antal steg osv. Så kom jag till en punkt där jag bara kände att jag måste släppa lite på greppet. Det är tufft att hålla stenkoll sådär, så jag beslöt mig för att utforska lite hur det känns att släppa taget. Så just nu fortsätter jag kolla blodsocker (morgon) och ketoner (morgon och om jag kommer ihåg på kvällen) regelbundet, men har lagt av mig min fitbit och trackar inte maten, men är noga med att hålla mig till ren kost med bra råvaror. Inget socker, sötningsmedel, mjöler av något slag, frukt, nötter eller mjölkprodukter. Jag har verkligen hittat min bränsleblandning, och när jag tar hand om mig på det här sättet känner jag mig så STARK. Och framförallt befriad från cravings och besatthet av mat och vikt!
Mina rutiner i form av meditation på morgonen och reflektion på kvällen hoppar jag sällan över, och gör jag det så märks det! Mitt mående svajar och jag tappar liksom kontakten med mig själv….
Mitt fokus nu är att komma tillbaka till mötesrutiner, fortsätta skörda och förbereda trädgården för höst och vinter, fortsätta träna min häst, njuta av hundarna och vara ännu mer vaken för min inre resa; hur jag mår och hur det tar sig uttryck. Jag har varit en riktigt usel förälder ett tag, och det visar sig i form av att min självkänsla hasar ner kring fotknölarna och jag beter mig som att alla tycker illa om mig – går i försvar, hittar kritik i allt som sägs och är inte direkt upplyftande att umgås med, kan jag säga. Där vill jag inte vara!
Så, kick off får bli andningskonferensen i Stockholm nästa vecka, förutom att jag redan i förrgår var med på ett möte för tillfrisknande, och har ett inplanerat idag. Jag måste ju AGERA om jag ska få någon förändring! ❤
Önskar dig som läser detta en fantastisk helg! Hoppas du får möta den med god hälsa och sinnesro!
Våra galna unghöns ”hjälper” mig förbereda trädgården för hösten…..
Om bara en liten stund ska jag koppla upp mig på ett webinar och lära mig mer om Belöningsbaserad Hästträning. Känns som att jag behöver det för att hjälpa mig och Danone framåt. Jag vet inte hur många gånger jag har bestämt mig för att sälja henne under det här året hon varit här hos mig, men det landar ändå alltid i att problemet ligger hos mig, och jag pendlar mellan att tycka att jag är en usel ryttare som har förstört henne fullkomligt till att tänka att jag banne mig ska klara av detta! Problemet ÄR ju inte Danone, det är att jag är rädd att skada mig, och ju äldre jag blir, desto mer medveten är jag om vad som kan hända, och att jag inte är riktigt lika flexibel och mjuk i kroppen som när jag började rida när jag var 7 år och flängde runt som ett torrt skinn på min lilla shettis Misty.
Det ska i alla fall bli intressant och spännande, och jag hoppas att det ska ge inspiration att fortsätta utvecklas tillsammans med Danone, min ”lilla” älskling. Alvina och jag tog en ridtur tillsammans förut, och det är SÅ roligt att vi kan ha det här intresset tillsammans och dela den här upplevelsen. Rita var piggelin som vanligt, och Alvina är ju hur cool som helst med det, men jag är inte lika cool när Danone står på frambenen i galoppen och skuttar som en hare mellan allt hon tycker är farligt!! Alvina menade att Danone säkert bara var glad och tyckte det var härligt att komma ut. Önskar jag kunde tänka lika positivt och skratta lite åt min tokiga ponny, det skulle ju bli lättare då!
Funderingar omkring Gräsbeteskött och Regenerativt jordbruk
Har under dagen varit i kontakt med människor som på olika sätt producerar och säljer gräsbeteskött. Jag har ju varit intresserad av det länge och tjatat på Andreas att vi skulle satsa på det eftersom det blir bättre kött (marmorerat med bra fett) och inte innehåller lika stor mängd omega 6 som kött från djur som ätit kraftfoder hela livet. En hög halt av omega 6 i kosten för oss människor kan driva på ”tysta inflammationer” i kroppen, och försämra både fysisk och psykisk hälsa avsevärt. Förutom i kött från djur som ätit massor av spannmål (kraftfoder), finns omega 6 i tex rapsolja, nötter, fröer, solrosolja mm. Själv väljer jag bort de livsmedlen och tar jag animalisk omega 3 (ArcticMed, där jag även är återförsäljare) för att hjälpa upp balansen och ser till att äta smör, kallpressad oliv, – och kokosolja, och MCT-olja för att få i mig rätt sorts fetter. MCT är ju även bra för de som är sjuka i Alzheimers, och de som vill förebygga det samma, och det vill jag. Med tanke på hur lika min pappa jag är och hur hans sjukdom påverkar oss alla, vill jag göra allt jag kan för att förebygga att utveckla den sjukdomen.
Träff med Regeneraiva Arlabönder
Men nu kom jag bort från ämnet! När vi var på träff med de andra bönderna från Arla som också är med i det regenerativa projektet förra veckan, Andreas och jag, var vi även på studiebesök på en gård som hade uppfödning av en fin besättning Angus, där de bedrev regenerativt jordbruk och producerade gräsbeteskött. På kvällen och på väg hem pratade vi åter igen om detta att producera bra mat, i samklang med naturen, och att faktiskt liksom ”laga” naturen med hjälp av det jordbruk vi bedriver, och jag framhöll återigen hur gärna jag skulle vilja producera gräsbeteskött, eftersom det också ligger helt i linje med min kunskap om den mat som är bäst för oss människor att äta, med bra omega 3 och 6 balans, animaliskt protein som är rent biokemiskt lättare för oss att ta upp eftersom våra gener och celler tar åt sig och kan ”packa upp” näringen från animalier lättare och bättre än om vi bara skulle käka grönsaker. Dessutom finns alla vitaminer och mineraler i större mängd i tex inälvsmat. Det finns massor av forskning, bilder och tabeller på det, kanske jag borde börja spara på sånt….
Gräsbeteskött från Strandbergs Lantbruk?
I vilket fall beslutade vi (jag) oss för att kastrera 10-13 av tjurkalvarna och planera för att föda upp dem regenerativt och som gräsbeteskött. Det kommer ta ca 2 år från nu att stå med färdiga köttlådor, om det är så vi kommer sälja köttet, vi får se. I alla fall läste jag igenom kraven på producenter som en av de ”stora” förmedlarna av sånt kött har, och fick svar på min största fundering, nämligen detta att vi ger våra kalvar kraftfoder från ca 8 veckors ålder eftersom de avvänjs från mjölken då, men behöver protein och andra näringsämnen för att växa bra och må väl. Men i sina krav skrev just dessa producenter/handlare att djur från mjölkbesättningar får äta kraftfoder upp till dess att de väger 200 kg. Det löste en del av mina funderingar! Djurens välfärd måste komma först, de ska må bra och de ska ha den näring och omsorg de behöver, framför allt om vi avser att faktiskt äta upp dem sedan, då ska de verkligen ha det bra under tiden!!
Pusselbitar som faller på plats, sockerberoende och lantbruk
För mig är det här pusselbitar som faller på plats. Mitt tillfrisknande från sockerberoende, behovet av mat av riktigt god kvalitet, mitt sätt att leva och verka som både sockerberoendeterapeut och lantbrukare i samklang med djur och natur känns som att komma hem.
Jag ser att jag kommer behöva släppa många olika delar av allt jag faktiskt håller på med; YouTube kanalen, två Instagramkonton, två FB-konton, terapeutjobbet….. Allt kommer vägas på guldvåg, och jag är superrädd att ”glömma bort” att jag är sockerberoende och har en sjukdom att ta hand om, om jag endast engagerar mig i lantbruket, så jag behöver verkligen ta medvetna beslut! Men magkänslan är god! Kanske är det en fingervisning om att jag är i samklang men vad det än är som styr Universum?
Jag, Andreas (maken, för er som missat att han heter så), vår yngsta dotter och min svärfar gick på skogspromenad med alla hundarna och svärföräldrarnas golden som ytterligare utökning av flocken. Vi hade med oss vad som behövs för att grilla, och när vi kommit halvvägs stannade vi och gjorde upp eld och tog en paus. Vi fick några härliga timmar i en solig skog, med snö och tack vare just skogen kom vi undan vinden som for fram på de mer öppna ställen vi passerade. Ett härligt avslut på sportlovet! Nedan kommer tips på hur det går att minska socker och mjöl på grillutflykter:
)
Dela äggen i två olika ”vispbunkar”, gulor för sig och vitor för sig.
Annica Strandberg-Schmidt 