Sommaren har bara flugit iväg, med massor av nya spännande saker som hänt på gården! I maj startade vi ju upp den nya ladugården, med robot, och det innebar en stor omställning för oss alla, framför allt för min man! Jag har inte så mycket jobb i ladugården, förutom att jag ger kalvarna mat på morgonen, hjälper till med lite digitala jobb och gör punktinsatser när djuren ska flyttas, släppas på bete eller det händer något där jag behövs. Det är ju lite ständig beredskap, men så är det ju att ha djur.

För mig har det även varit en vår och sommar med supermycket fokus på strikt keto, att hålla mig i ketos, och att hålla i min träning. Det har gått bra, och jag har fått delar av de resultat som jag hoppades på. Just nu är målet att hålla i alt, och kanske att hitta ett nytt mål. Jag ville bygga muskler, för min hälsa, och det har jag gjort, men det finns ju så många olika sätt att träna på! Jag ser att jag faktiskt har det lite känslomässigt jobbit när det kommer till träning; jag får ångestattacker när det blir för tungt, av anledningar jag inte ska gå in på här, men jag gråter en stund, och tar nya tag. Ibland har det känts riktigt tufft, och andra dagar känner jag mig urstark!!! Jag är väldigt glad att jag haft stöd av mi PT-online; Matilda Brasar, som har lyssnat, anpassat min träning och peppat mig att fortsätta! Jag har behövt det stödet, annars hade det ännu en gång blivit en uppstart som inte fullföljdes. Nu vill jag för allt i världen inte tappa det jag byggt upp!

Jag har även varit nitisk med loggande under vår och sommar. Trackat maten (makro och mikronutrienter) i Kostbevakningen för att se så att fördelningen ligger rätt, blåst i min Acetrack för att kolla ketoner, kollat blodsocker varje morgon, noterat hur mycket jag mediterat, tränat, promenerat, kollat antal steg osv. Så kom jag till en punkt där jag bara kände att jag måste släppa lite på greppet. Det är tufft att hålla stenkoll sådär, så jag beslöt mig för att utforska lite hur det känns att släppa taget. Så just nu fortsätter jag kolla blodsocker (morgon) och ketoner (morgon och om jag kommer ihåg på kvällen) regelbundet, men har lagt av mig min fitbit och trackar inte maten, men är noga med att hålla mig till ren kost med bra råvaror. Inget socker, sötningsmedel, mjöler av något slag, frukt, nötter eller mjölkprodukter. Jag har verkligen hittat min bränsleblandning, och när jag tar hand om mig på det här sättet känner jag mig så STARK. Och framförallt befriad från cravings och besatthet av mat och vikt!

Mina rutiner i form av meditation på morgonen och reflektion på kvällen hoppar jag sällan över, och gör jag det så märks det! Mitt mående svajar och jag tappar liksom kontakten med mig själv….

Mitt fokus nu är att komma tillbaka till mötesrutiner, fortsätta skörda och förbereda trädgården för höst och vinter, fortsätta träna min häst, njuta av hundarna och vara ännu mer vaken för min inre resa; hur jag mår och hur det tar sig uttryck. Jag har varit en riktigt usel förälder ett tag, och det visar sig i form av att min självkänsla hasar ner kring fotknölarna och jag beter mig som att alla tycker illa om mig – går i försvar, hittar kritik i allt som sägs och är inte direkt upplyftande att umgås med, kan jag säga. Där vill jag inte vara!

Så, kick off får bli andningskonferensen i Stockholm nästa vecka, förutom att jag redan i förrgår var med på ett möte för tillfrisknande, och har ett inplanerat idag. Jag måste ju AGERA om jag ska få någon förändring! ❤

Önskar dig som läser detta en fantastisk helg! Hoppas du får möta den med god hälsa och sinnesro!