Nu startar jag upp min YouTube-kanal igen och öppnar den för allmänheten. Jag kommer dela med mig av tips, trix, kunskap och göra intervjuer med behandlare, författare, människor som själva är sockerberoende, föräldrar och allt ni kan komma på!
Kom gärna med önskningar och förslag, allt som kan inspirera och peppa andra till att leva ett sockerfritt liv!
Detta är en fråga som kan få flera olika svar. Mitt svar är; den är grunden till allt!
I tillfrisknande från Sockerberoende är maten verkligen A och O. Det är först när vi lägger bort drogen (socker, kolhydrater och ibland vissa ätbeteenden som över,- eller underätande) som vi kan börja resan mot ett nytt liv. Men, för att få ett tillfrisknande på alla områden i livet så behöver vi också ha med oss att maten bara är en så liten del som 10 % av helheten.
Sockerberoende, eller alla beroenden för den delen, drabbar fysiskt, psykiskt, andligt och socialt, och vi behöver jobba på alla dessa områden för att kunna hitta ett bra liv utan vår drog.
Så maten är viktig. Vad kan jag äta? Hur kan jag äta? När ska jag äta? Dessa och fler frågor kommer ju upp i det första skedet när vi lägger om kosten. Men när vi har koll på det är det mycket annat som dyker upp. Hur handskas jag med konflikter utan att ta till drogen, hur möter jag rädslor utan att ta till drogen, hur kan jag vila, leka, arbeta, hitta energi och klara av att ha tråkigt, utan att ta till drogen? Det är lång svårare än en kan tro innan socker och kolhydrater plockas bort.
För mig har det genom åren blivit allt viktigare med kvaliteten på det jag stoppar i min mun och göder min kropp och hjärna med. I perioder kan även det tippa över och bli en besatthet och som ett nytt utlopp i beroendet, och jag behöver påminna mig om att det ibland får vara ”gott nog”.
En viktig faktor för mig, eftersom jag äter mycket animaliska produkter är att jag vill veta att djuren jag hämtar min näring från har haft det riktigt bra. När jag äter av kött från vår egen gård är det visserligen inte ekologiskt och grönbetat, men det är välvårdade, kärleksfullt behandlade och uppfödda djur. Jag vet att vi tillför näring till markerna och bidrar till kretsloppet, vi besprutar knappt våra gärden alls, och fodret djuren får är i största möjliga utsträckning producerat i Sverige och alldeles i vår närhet. Svensk djurhållning är bland den bästa i världen, och jag känner mig trygg och nöjd med det.
Det är viktigt vad vi stoppar i oss, jag är noga med det, men försöker hålla det till att bara låta det ta de 10 % det faktiskt handlar om så inte besattheten ramlar iväg med mig på annat håll! Närproducerad, animaliebaserad kosthållning blir det för min del, och jag kan känna mig oerhört tacksam över möjligheten att få ta del av kretsloppet ”från jord, till bord”!
Kramar till er från ”Bondbruden” ☺️
Har krupit upp i fåtöljen tillsammans med nyduschade taxar och tänkte filosofera lite så här på måndag förmiddag. Vi har varit ute på promenad och på grund av en tax låga underrede har det även blivit standard att duscha av hela gänget efter regnpromenader.
Januari är en av de månader jag försöker skapa någon form av översikt och sätta riktning och planer för kommande halvår i, och jag tar hjälp av föregående års anteckningar för att komma ihåg vilka områden jag vill kolla över. Jag lyssnar på podden ”Självklart” med Kristina Stieli och Mia Törnblom, och i ett (flera) avsnitt beskriver de hur en kan gå tillväga för att göra en sån här planering.
De områden jag kollat över och satt mål inom är;
Jag har i ärlighetens namn inte kommit igenom alla områdena helt och hållet, men har satt mer eller mindre realistiska mål inom flera av dem. Inom hälsa kommer ju alltid min abstinens/drogfrihet och mitt tillfrisknande i första hand, det gör ju på något sätt att både den fysiska och psykiska hälsan håller sig på en bra nivå.
Men ett område som jag tycker det är svårt att sätta mål inom, och som jag har svårt att prata om är Ekonomi. För mig är detta med ekonomi starkt kopplat till skam. Jag upplever någon form av kontrollförlust i perioder och tycker det är det svårt att skapa översikt och tydlighet.
Jag upplever att vi är många Sockerberoende som har det så här, och har också förstått att vi ofta beter oss på samma sätt med pengar som med maten. En anorektiker tenderar att inte unna sig något alls, en bulimiker köper massor i perioder, och vi som är överätare kan likna shoppandet med ketchupeffekten; dvs jag unnar mig inget alls, inget alls, inget alls och inget alls, och sedan ”KLAFS” så har jag handlat allt för mycket utan att tänka mig för.
Ännu så länge har inte beroendesjukdomen klivit in och tagit över så att jag utvecklat ett shoppingberoende, men det är ändå ett stort obehag kopplat till att handla, till och med mat till familjen, för min del. Jag inser att det inte är en sann känsla och en som jag inte behöver ha, men just ekonomi är ett område som jag behöver ta mer ansvar och jag och min man gjort upp lite mer tydliga riktningar inom, vilket känns superbra! Ännu så länge ser vi ju inte hur det blev, men jag känner att jag har lite mer kontroll och medvetenhet, och det är en bra början! Det primära här är inte att tjäna pengar, utan att kunna släppa skammen och känslan av att inte ha koll och ta ett större ansvar.
För övrigt känns det som vanligt den här tiden på året: januari och februari är för mig transportsträckor som jag bara måste igenom. Visserligen är livet närvarande varje dag, men jag längtar så hett efter ljuset och blir lyrisk när jag ser att kvällarna behåller ljuset lite längre för varje dag.
Det har även börjar klia i odlarfingrarna redan, och jag måste hejda mig för att inte dra fram och starta upp en massa odlarprojekt redan nu. Massor av pelargoner har dött under vintern, och ju närmare februari vi kommer desto mer spanar jag in vilka jag kan ta sticklingar från. Måste bara komma ihåg att allt ska tas omhand också, och att jag har en bok att bearbeta och leta förlag för utgivning åt! Svårt att dela upp energin så att den blir riktad åt rätt håll och inte splittras i tusen olika projekt!!
Nu ska jag i alla fall se till att publicera detta filosofiska lilla stycke, och sedan ta emot vad resten av dagen har att erbjuda.
Allt gott så länge! ❤️❤️
Sitter i köket vid köksbordet för att skriva några rader. Ute blåser det så det knakar i knutarna, och jag känner mig inte så himla sugen på att gå ut, men hundarna behöver sitt, och hönsen ska matas och äggen plockas.
I morse när Andreas frågade hur det är, började jag gråta. Jag var ute och gick med hundarna igår. En skogspromenad, med mjuka skor, men när jag vaknade förut kunde jag nästan inte sätta fötterna i golvet. Jag blev så himla ledsen, för det har ändå känts som att det blivit bättre nu efter att jag började med antiinflammatoriskt för att läka mina hälsporrar. Men tji fick jag. Det som skrämmer mig mest är tanken på hur jag ska kunna ge hundarna det de behöver om jag inte kan gå. Som tur är har jag ju Oskadis (Islandshästen), så jag kan rida ut och ha hundarna med mig, så jag får väl finslipa den konsten.
Flera jag pratar med, har kontakt med och olika ställen jag läser på, pratar om att det tar lång tid för hälsporrar att läka, och att inflammation behöver kanske upp till 1,5 år innan det läker ut. Men jag läste mina anteckningar från januari 2019, och såg att jag redan då hade ”ont under mina fötter”….. och det har bara blivit värre. Jag har provat stödstrumpor, ”pressur-strumpor”, att tejpa, olika inlägg och har avancerat till att ständigt gå med inneskor, slutat dricka alla former av the (har aldrig druckit kaffe), striktat upp kosten ännu mer, men inget tycks hjälpa. Jag har ju blivit röntgad på ena foten, och det är en konstaterad hälsporre, så jag tycker att det borde läka, men ju längre tid det går, desto ondare får jag, och nu börjar jag känna hopplöshet och hör mig själv låta som århundradets gnällkärring och energivampyr.
Men, vad kan jag göra?? Jo;
Jag ska även fortsätta läsa Martina Johanssons bok om att läka inflammation, eftersom det är det det handlar om. Trodde att jag åt hälsosamt redan, men har tydligen petat i mig ett och annat som göder inflammation. Troligen allt för mycket nötter. En annan indikation på att jag äter något som jag inte tål är en övervikt på nästan 10 kg, trots att jag inte ätit socker och mjöl på flera år.
Finns säkert mer att göra, men just nu är det här jag vill fortsätta, och i vissa fall börja, för att hålla mina tankar i en positiv riktning.
Känns som att detta blev ett väldigt gnälligt inlägg, och inte mycket till inspiration, men det är här jag befinner mig just nu!
Önskar er alla en fantastisk fortsättning på veckan! Kram ❤
Ja, jösses! Under julen körde jag mig återigen i botten energimässigt…. Fattar inte hur jag kan göra det igen, och igen?! Antagligen för att jag fortsätter jämföra mig. Med andra, som jag inte har en aning om hur de mår på insidan, utan jag ser bara tillrättalagda Instagram, – och Facebookinlägg. Jag är också en mästare på att jämföra min egen insida med andras utsida, vilket oftast inte är en superbra idé, det brukar liksom inte matcha…. Men jag är väldigt glad och tacksam över att mitt mående inte sjönk i takt med att orken försvann, annars brukar det vandra hand i hand. Visserligen ligger väl inte måendet på topp när jag gråter av utmattning, men jag kan lova att det finns många nyanser mörkare, så jag är tacksam!
Jag är också tacksam över stunderna i fåtöljen med lilla A och taxarna, läsandes en ungdomsspökis, samtalen med goda vänner som följer mig på vägen, delningar via hangouts och andra media, och för att bara få vara den jag är. Att Elin (äldsta dottern) är hemma under lovet och att sonen dyker upp i köket då och då mellan omgångarna vid datorn ger ytterligare guldkant på tillvaron.
I morse när jag mediterade frågade den som ledde meditationen vad jag som barn, eller som ung, ville att mitt liv skulle se ut. Jag minns så väl att jag ville ha ett liv med djur. Hästar och hundar, och jag ville bo på landet och vara en ”häxa” eller en ”klok människa” som andra vänder sig till för att hitta råd, ro, inspiration och kraft. Jag ville leva nära naturen och jorden, redan då. Så om jag tittar på det rent objektivt så lever jag min barndomsdröm. Coolt. I varje fall med djuren, på landet. Jag skulle vilja vara till mer inspiration och kunna ge mer kraft till andra, men kanske det är nästa steg att jobba emot?
Fast jag måste erkänna att det inte fanns en jäkla massa andra måsten i den drömmen. Inga tvättar att tvätta, inga barn att ta hand om, ingen mat att laga (om jag var tvungen att äta kunde jag ju äta smörgås 😜), och städa fanns inte på kartan även om det så klart skulle vara ordning och reda.
Men i skenet av att jag faktiskt lever min barndomsdröm, så behöver jag ta med mig det när jag sätter mig ner och summerar året som gått och sätter intentioner inför kommande kvartal eller halvår. Vart är det jag vill? Behöver jag ännu mer vila? Vilka ska vara mina ledord? Vad vill, kan och behöver jag ändra? Det är frågor jag behöver ställa mig för att ställa in siktet och bli ännu mera den jag är.
Våra hästar är alltid en källa till funderingar. Jag älskar dem av hela mitt hjärta, men det är väldigt mycket jobb, och svårt att få tiden att räcka till åt ridturer och körturer. Hade jag varit ensam hade nog lillkillen Panter (shetlandsponnyn), fått komma till ett nytt engagerat hem, men lilla A älskar honom så det gör ont. Då är det inte lätt att ta beslut….. Det blir hängande i luften ett tag till…. Islandshästen, Oskadis, är större och vänligheten personifierad, förutom att hon är ett bra hjälpmedel vid hundpromenaderna då mina hälsporrar inte verkar bli bättre. Är uppe i övergett år med dem nu, på båda hälarna och det verkar bara bli värre. Då är det skönt att kunna rida på hundpromenad. Å andra sidan har Oskadis sommarexem, vilket innebär ett oherrans massa jobb under den årstiden…. Ni hör ju 😂 Helt intrassslad i mina egna tankar! Tänker att det är bästa att ta ett kvartal i i taget!
I vilket fall som helst är det första viktiga beslutet taget; att inte vara vaken till 12-slaget på nyår! Jag blir sjuk när jag inte sover, det räcker med en sen natt när jag är i obalans, så är orken slut. Så vi ska äta gott på kvällen när Andreas kommer in från lagårn, inventera året tillsammans, och gå och lägga oss. Gött ❤️
Hoppas ni alla får ett fint avslut på 2019, det nyår ni vill och en fin start på 2020! Om inte vi ses innan dess så hoppas jag vi ses på ”andra sidan” ☺️
Annica Strandberg-Schmidt 