Jösses så fort den här sommaren har gått! Den har varit…… paradoxal….. Jag har på ett sätt njutit fullt ut och uppskattat allt det vi har här på gården, med familjen så samlad det går här hemma, alla djuren, två nya hästar, odlingarna, närheten till naturen, och det faktum att vi faktiskt har UMGÅTTS en del med vänner nu på sensommaren och hösten, vilket inte ens hört till vanligheterna innan corona 😜
Det största som hänt är väl egentligen att bygget av den nya ladugården dragit igång på allvar. från ena dagen till den andra fick vi flytta på hönsgården, marken jämnades, och förbereddes, och nu håller grunden på att läggas och byggas. Det känns helt overkligt! Så underligt att tänka sig att vi efter nyår, innan nästa sommar ska ha en robotladugård till våra kor.
Under vintern och våren har jag startat upp och hunnit avsluta ett samarbete med Sockerskolan som varit både lärorikt och utvecklande och hjälpt mig fatta det, för mig stora beslutet, att inte jobba direkt med klienter mer. Efter att det beslutet togs har jag liksom backat och vilat lite, men ändå hängt kvar i utkanten av fältet med professionella och påmint mig om var jag kommer ifrån och funderat över om det finns en annan plats för mig för att fortsätta sprida budskapet om att sockerberoende finns och att det finns hjälp att få.
Nästa stora steg har varit att avsluta samarbetet med ett förlag som inte levde upp till en rejäl summa pengar jag betalde dem för att få hjälp med redigering och tryck av min bok, och anlita ett annat förlag, som kanske inte har exakt samma tjänster, men som kommer göra att min bok förhoppningsvis kommer tryckas inom en inte allt för avlägsen framtid. Lite läskigt, och väldigt spännande!! Senast idag skickade jag in bilderna som ska vara på omslaget till boken, och baksidestexten till den samma. Det känns också heeelt overkligt. I mailet jag fick som bekräftelse avrådde de mig från att sätta datum för releaseparty, så jag måste tyvärr meddela att det inte blir nåt 🤣
Samtidigt som allt har varit bra på ett plan, har jag slitit på det mentala planet. Det har varit massor av processer igång både i mig, och omkring mig. Att avsluta och starta upp samarbeten, hitta en ny plats i livet, backa, omformatera och ta omtag samtidigt som en ska finnas till för barnen, maken och andra i omgivningen på olika sätt kan vara väldigt tungt och slitigt i perioder. Tur att det bara är just perioder……
Jag är oftast uppe ca 04.45 varje dag i veckan, och i säng ca 22, och däremellan är livet fullt av liv, så att säga ❤ Så livet är paradoxalt, och fortsätter vara det. Slitigt, fantastiskt, jobbigt, härligt och gör att jag ofta känner mig tacksam. Tacksam för livet, för min egen utveckling, för mitt mod, för alla som stöttar mig, för vårt hem, för våra hästar, för våra hundar, för alla andra djur, för familjen, barnen, min man, och vår möjlighet att leva det liv vi lever. Det är inte alla förunnat.
Avslutar kvällens filosoferande med lite bilder från livet på gården för att verkligen grunda mig i allt jag har att vara tacksam över <3<3
Annica Strandberg-Schmidt 