Den senaste tiden har jag läst forskning som försöker bevisa att överätande är ett beteendeproblem, och jag blir rent ut sagt skiträdd! Att påstå det är att lägga allt ansvar på individen, och det, tillsammans med påståendet att alla kan äta lite av allt (bullshit!!) gör att livsmedelsindustrin går fri från alla former av ansvar, vilket gör att de kommer undan med att fortsätta addera alla möjliga och omöjliga former av socker och sockerarter i vilka produkter som helst, med följden att alla de symptom vi ser hos sockerberoende, och hos många andra, fortsätter öka lavinartat, och ingen behöver ta ansvar för det eftersom ”man får skylla sig själv”! Symptom som diabetes typ 2, övervikt, hjärt, – kärlsjukdomar och många, många fler, är ju det vi idag kallar för våra välfärdssjukdomar, och de har ett gemensamt; de orsakas av kosthållning som inte är bra för hjärnan och kroppen!

Om vi går till beroendesjukdomen så beter sig en person som utvecklat ett beroende på samma sätt, oavsett vilken drog hen har som huvuddrog. Självklart blir konsekvenserna värre ju tyngre drogen är, men besattheten och oförmågan att sluta när en väl har tagit det första, är det samma. Sedan kan vi också se att alla enskilda droger uppvisar ett brett spektra av symptom, därför kan vi säga att Sockerberoende är en sjukdom med många ansikten, tex anorexi, bulemi, ortorexi och överätande, på samma sätt som en alkoholist kan vara periodare, helgfestare, bara dricka en gång om året eller vara dyngrak dagarna i ända.

Samma sjukdom, flera utlopp, olika symptom.

Därför menar jag att (tvångsmässigt) överätande är ett utlopp i Sockerberoende. Volymberoende kan också vara ett uttryck som passar vissa bättre. Det har visat sig att många som är överätare har låga halter av oxytocin, lugn och ro hormonet. Kan ni gissa vad som händer om man äter? Jo, hjärnan producerar oxytocin när magsäcken spänns ut. Tja, fattas det lite, så kan man ju äta mycket, och vips så har vi ”löst problemet”/självmedicinerat….. Vi ”drogar” på våra egna endorfiner så att säga.

Ett verktyg som jag använder för att slippa besatthet av maten (och som många anser vara extremt) är att väga min mat. Jag ser inte själv vad som är en lagom portion och kan lätt gå in i att fundera på om det var nog mycket, om jag ska ta om, om det inte är lite för tråkigt att bara äta ketogent och rena produkter, nog borde jag väl kunna äta lite…… och så glider jag lätt iväg på skalan av produkter som är rena var för sig, men i kombination lätt kan adderas med andra, mindre ok produkter, och sedan spinner sjukdomen vidare, vilket ett flertal gånger har lett mig tillbaka till sockret, och det i sin tur till ett liv där jag kämpar för att överleva dag för dag och självmordstankarna ligger ”latent”. Så när jag lämnar över till min matsponsor vad jag ska äta, om jag gör ändringar i planeringen, och väger maten så mår jag som allra bäst. Utifrån sett (shit, nu gick mina rädslor för att berätta om detta igång) förstår jag att det kan ses som sjukare att göra så än att ”äta lite av allt”, men med tanke på vart det senare för mig ser jag hellre lite sjuk ut utåt, än att vara sjuk på insidan!

Så för mig är svaret på frågan jag ställer inledningsvis; JA. Tvångsmässigt överätande är ett av ansiktena vi ser hos sjukdomen Sockerberoende. Alltså ett beroende. Om du är tvångsmässig ätare är du en ADDICT, precis som jag!

Jag har just varit i en period som den jag beskrivit ovan; inte vägt min mat, glidit på skalan, och inte tagit min sjukdom på allvar, med följden att min make (som inte är sockerberoende) börjar ge mig vinkar om och slutligen rent ut frågar mig om jag inte ska väga maten. Han ser direkt, och vet vart det leder. Bara det tycker jag är en tydlig bild av att ”bara” överätande också ger konsekvenser i form av tydliga symptom som hör till sjukdomen sockerberoende.

Att inte erkänna Sockerberoende som en sjukdom och tvångsmässigt överätande/volymberoende som ett av utloppen är att blunda för att socker är en drog! Det legitimerar användning av ett (flera) direkt skadliga ämnen i den mat många äter dagligen. Ämnen som kan skada dig även om du inte är sockerberoende. Det finns inget i hjärna eller kropp som behöver socker eller sötningsmedel, snarare tvärtom; det finns inget i hjärna och kropp som inte tar skada av att äta socker och/eller sötningsmedel!

Jag har alltid ansett människor som tror på konspirationsteorier som lite vrickade och världsfrånvända, men jag har sannerligen undrat många gånger vart detta leder om en börjar nysta bakåt, nedåt från alla sockrade produkter….. jag tror nästan inte att jag vill veta.

Men som vanligt är det jag kan göra; stå kvar i tillfrisknande, fortsätta använda verktygen jag fått, stå kvar i min sanning och vara modig när andra raljerar eller ifrågasätter. Jag vet vad som gäller för mig!