Mat

Recept på en sockerreducerad grillutflykt

/ Annica Strandberg-Schmidt / Lämna en kommentar

Idag blev det en grillutflykt 💖 Jag, Andreas (maken, för er som missat att han heter så), vår yngsta dotter och min svärfar gick på skogspromenad med alla hundarna och svärföräldrarnas golden som ytterligare utökning av flocken. Vi hade med oss vad som behövs för att grilla, och när vi kommit halvvägs stannade vi och gjorde upp eld och tog en paus. Vi fick några härliga timmar i en solig skog, med snö och tack vare just skogen kom vi undan vinden som for fram på de mer öppna ställen vi passerade. Ett härligt avslut på sportlovet! Nedan kommer tips på hur det går att minska socker och mjöl på grillutflykter:

💖 Laga oopsie och använd som bröd.

💖 Gör varm choklad på helmjölk och kakao, så kan du själv välja mängden socker i kakaon (jag tog hälften av det som står i receptet och det fick godkänt 👍🏻)

Recept på Oopsie:

Ugnen på 175 grader

3 ägg

100 g mjukost (tex Arlas färskost naturell)

✔️ Dela äggen i två olika ”vispbunkar”, gulor för sig och vitor för sig.

✔️ Vispa vitorna hårt med en gnutta salt (du ska kunna vända bunken)

✔️ Vispa gulorna med 100 g mjukost och ev 1/2 tsk bakpulver.

✔️ Blanda försiktigt ner gulorna i vitorna

✔️ Bred ut smeten på en plåt, eller klicka ut om du vill ha runda bröd.

✔️ In i ugnen ca 25 min

Opsies
Bättre alternativ till korvbröd
Godkänt!

Väl hemma tog jag en rask promenad för att få mina joggingminuter (försöker komma up i 30 sammanhängande, men undrar om det kommer lyckas…. Ett stort hinder är faktiskt min ansträngningsinkontinens. Fortsättning följer….!

Efter en varm dusch och lite hemmafix kröp jag upp i fotöljen med alla hundar och en av katterna som sällskap och loggade in på Ketoskolan med Matilda Brasar för att fp lite inspiration och nytänk omkring min egen ketos. Jag har hamnat i hjulspår som inte hjälper min kropp och hjärna att ligga på topp, och det kan vara skönt att få en boost! Två saker jag kom fram till är att jag behöver dra ner på mängden the jag dricker, även om det bara är vitt, och att jag behöver SÖMN. När jag sover ända fram till 7 på morgonen böåser jag höga ketonvärde på min Acetrack, och det är det jag behöver för min mentala hälsa! Så spännande att inse att ketos inte bara handlar om kosten, utan är en livsstil!

Att äta för hälsa

/ Annica Strandberg-Schmidt / Lämna en kommentar

Jag måste bara inse att jag inte kommer undan att skriva om mat då och då ☺️ Självklart är maten en central del för mig också, jag behöver hålla koll på vad jag stoppar i mig, men det går mer per automatik, och ger utrymme för så mycket mer liv i livet än när jag var aktiv i mitt beroende och i stort sett allt kretsade runt när, var, hur jag skulle äta, hur mycket jag vägde, hur mycket jag behövde gå ner, hur fort jag skulle kunna göra det, om jag brände nog många kalorier när jag tränade och om träningen var straff nog för det jag ätit senast…..

Idag äter jag animaliebaserat. Det gör jag både för min hälsa och för miljön (och JA, det finns forskning och källor). Det som de flesta kallar för att ”äta normalt” är inte det samma som att äta för hälsa. Sedan kan vi absolut välja olika vägar och ta till oss det vi tror på allra mest, men jag kan se flera gemensamma steg som gynnar hälsan, i flera olika sätt att äta. De mest grundläggande stegen är;

  • inget socker
  • Inget vetemjöl
  • för vissa: inga mjölkprodukter (utom smör)

Har du dessutom ett beroende kan jag rekommendera följande:

  • Inga sötningsmedel
  • Inga mjöler (inte heller kokosmjöl, mandelmjöl, nötmjöl mm)
  • Ät animailebaserat
  • Se till att du får i dig ordentligt med fett (smör, kallpressad kokosolja, kallpressad olivolja, ister, talg mm)
  • Ät livsmedel med EN ingrediens (Nötkött, fläskkött, kyckling, broccoli, vitkål mm)
  • Ät tre mål mat om dagen och inga mellanmål
  • Ät maten med bestick
  • Se över HUR du äter; står du upp, sitter framför TVn eller sitter och scrollar på platta eller telefon, helt omedveten om ATT du äter?

Det finns så klart många fler saker att dyka in på här, men detta är grundläggande.

Ibland får jag höra att den sätt jag äter på är extremt, men vad är extremt med att äta rena råvaror och laga mat ifrån grunden? Själv kan jag å andra sidan tycka att det är EXTREMT mycket skräpmat överallt både i skolor, på äldreboenden och hemma hos gemene man. Jag har inga åsikter om vad andra väljer att stoppa i sig egentligen, men jag VET hur det känns att ha en förgiftad kropp och hjärna, och dit vill jag inte tillbaka.

Den mat jag äter gör att det är ”tyst i hjärnan” och jag behöver inte vara kvar i besattheten av maten längre. Jag har gått från att jag ”inte får” äta socker genom ”jag vill inte” äta socker och landat i ”jag behöver inte”, och det är en befrielse. Ibland kommer tankarna tillbaka, framför allt om jag naggat på produkter som inte är bra för mig eller om jag är trött eller stressad, men tack vare att jag har verktygen att hantera det med idag slipper jag ramla raklång i chokladsmeten.

Så det som är vad andra kallar normalt, är inte normalt för mig. Att äta på det sätt som jag beskriver här ovan är för mig att äta för hälsa. Både fysisk och psykisk. Animaliska produkter är ”kodade” för våra kroppar och innehåller mycket mer näring och är ”paketerad” på ett sätt som gör att våra kroppar och hjärnor kan tillgodogöra sig det i en mycket högre utsträckning än växter. Mest näring innehåller de organ vi ratar idag; lever, njure hjärta osv.

Jag har själv upplevt en enorm skillnad i mående (både fysiskt och psykiskt) bara genom att ta de första tre stegen jag beskriver, men upplevde ännu större tillfrisknande, lugn och kraft när jag tog de sista ”beroende stegen” här ovan. Under hösten/ vintern samarbetade jag med en kompis och försatte mig i ketos, vilket fick min kropp att svara omedelbums med att håret växte supersnabbt och muskelmassan ökade på bara några veckor. Så fantastiskt när kroppen svarar!

Om du väntade dig recept i det här inlägget måste jag tyvärr göra dig besviken, men om du går in och följer mig på Instagram så finns det redan och kommer fler inlägg med recept, enligt önskemål.

Ja, gott folk, det var allt för idag! Eftermiddagen ska ägnas åt fler klientsamtal, och lite planering för YouTube, för det var allt för länge sedan jag gjorde en film på svenska nu! Om du har lust och tid får du gärna berätta vad du vill höra mer om där, och här!

Allt gott! ❤️❤️

Mellanmål eller inte? Vad ger vi barnen?

/ Annica Strandberg-Schmidt / Lämna en kommentar

Jag fick ett nyhetsbrev i mejlkorgen igår, från Sheri and Chris, som jag följer för att få inspiration i mitt jobb med barn och socker. De pratar inte om beroende, men har många bra tankar om barn och mat, och till helgen, när jag ska få mina dreads fixade, tänkte jag att jag ska passa på att titta vidare på de videos de har spelat in som ingår i en kurs om barn om mat. Jag ska försöka dela med mig så mycket som möjligt av de tankar som kommer upp, här på bloggen!

I alla fall. Nyhetsbrevet ställde frågan vad vi ger våra barn när de kommer och säger att de är hungriga. Är det ”a snack or a treat”? Och jag tyckte den frågan var helt relevant! Ett mellanmål är något med näring i, som inte skjuter upp blodsockret i höjden men påföljden av total krasch en halvtimma/timma senare. För mig är inte ”fika” ett mellanmål. Bullar, kex, saft, macka mm är godis.

Den första frågan jag lärde mig att ställa mina barn när de kom och sa att de var hungriga var ”Är du hungrig eller är du sugen?”. Det var av stor vikt att veta, både för mig och för barnen. och de lärde sig känna efter, och efter ett tag insåg de också att vis mat gjorde dem sugna, efter ett tag, och annan mat höll dem mätta och gjorde att de blev hungriga ”på riktigt” lite senare.

Något annat är ju frågan om matsäck. I skolan får barnen ibland ta med ”frivillig matsäck” om de ska på utflykt, och det ska ses mer som ett mellanmål. I Sverige betalar vi skatt för att våra barn ska få skolmat (men vi har inte rätt att ställa krav på näringsinnehåll, eller opponera oss emot att det blir allt mer vegetariskt och veganskt!!), och jag tycker det är jättebra. Då vet vi att alla barn får mat, och att inget barn får stå med hundhuvud för att hen inte fått eller fått med sig för lite mm. Så varför inte fortsätta hålla den linjen? VARFÖR ska det tas med matsäck alls? Det händer numer sällan på den skola mina barn gått och går på, men det förekommer, men att skriva att den är ”frivillig” och ska ses som ett mellanmål, tar ju inte bort det faktum att det kan finnas föräldrar som inte har råd. När den dessutom är proppfull med socker och mjöl i olika kombinationer kan vi ju verkligen diskutera vad det tillför egentligen.

När mina barn skulle/ska på utflykt med skolan (jag vet att jag har skrivit om det förr) står det ofta att de får ta med ”en frivillig matsäck” med restriktion om att den inte får innehålla ”godis eller läsk” (men det är helt ok att skicka med kakor, bullar och saft eller festis). VAD är det om inte godis? Och med handen på <3:at kan jag erkänna att mina barn fått och får med sig det samma, eftersom de anses som ufon och får så många frågor av sina kompisar om de kommer med det jag anser vara picknikmat och mellanmål. (Känner att jag går igång just nu!!!)

Mat är inte kärlek. Det ska vara gott, det ska vara värme och gemenskap när vi äter, men det är inte kärlek. Jag vill kunna välja om jag ska ge mina barn ett mellanmål eller godis, men kan inte alltid göra det, därför har jag varit noga med vad de fått här hemma, där det är jag som väljer, tillsammans med barnen!

Mellanmål; salami, salami/ost och smörrullar, ostrullar (eller spikar, som jag gjorde till mina barn), korv med bra näringsinnehåll, äggmuffins (plain eller med olika smaksättningar), makrill på burk, LCHF-macka, smoothie på helfet yoghurt, äggulor och bär mm. Till det här kan det serveras en frukt, naturella nötter eller mandlar, och vatten att dricka.

Godis; fika (bulle, kakor, glass och saft) ”klämmis” (även om det bara är sötningsmedel i, macka, enbart frukt mm.

Håller du med?

Smoothie på helfet yoghurt, äggulor och hallon.

Journalistbesök med mig i fokus

/ Annica Strandberg-Schmidt / Lämna en kommentar

Igår hade jag besök av en journalist som ville veta mer om vad vi ”bonefruar” gör. Lite kul, faktiskt! Jag har ofta tänkt, och sagt, att det är bara en annan bonde eller bondfru som till fullo kan förstå hur det är att leva och bo på en bondgård där det bedrivs mjölkproduktion, och i all synnerhet där det ännu inte finns mjölkrobot.

För ovanlighetens skull var det mig hon ville prata med. Det brukar vara Andreas och mjölkproduktionen som står i centrum, och det är helt ok, jag blev bara glatt överraskad att någon vill veta vad jag gör, och att journalisten blev genuint intresserad av mitt jobb som sockerberoendeterapeut med allt vad det innebär.

Vi pratade om hur många vi skulle kunna hjälpa och nå om sjukvården hade större kunskap både om socker och alkohol/drogberoende. Om det fanns möjlighet att göra en screening som UNCOPE skulle det kunna leda vidare till en SUGAR eller ADDIS, och det skulle i sin tur göra att många fler fick möjligheten till hjälp.

Jag har, som jag skrivit om förr, flera klienter som har skrumplever, där läkaren som konstaterat detta frågat ”Dricker du alkohol?”, och när patienten svarat ”Nej.” bara har lämnat det där. Att fråga en alkoholist om hen dricker alkohol är helt meningslöst, om hen inte är redo att ta emot hjälp. Och att fråga en sockerberoende som kanske eller kanske inte dricker alkohol, är lika kontraproduktivt, om det inte följs upp på något vis. Idag finns det många som har skrumplever pga att de äter för mycket socker, men eftersom inte kunskapen (och/eller kanske fattas verktygen?) finns, så kommer det oftast inte längre än till en fråga om alkoholvanor. I de fallen jag har just nu kom inte någon fråga om kosten eller en UNCOPE upp över huvudtaget, utan det blev en återvändsgränd där, med medicinering för diabetes typ 2 istället. Frustrerande!!

Därför blir jag glad, och faktiskt lite nervös märkte jag, när det var jag och mitt yrke som stod i fokus! Ska bli spännande att få se resultatet i alla fall. Jag skulle få läsa igenom vad hon skrivit på fredag, så får vi väl se när det dyker upp i tryck! Kul!

För övrigt har jag pratat med Sofie Tallberg (se ”vitalized_by_tallberg” på instagtam) inför att vi ska göra en video för min Youtube imorgon, om återfall och PMS, och sedan påbörja min biohacking, som jag ska komma på ett bra sätt att dokumentera och dela med mig av tänkte jag ☺️

Men allra först ser jag att klockan går och det är dags att bege sig till scouterna! Bäst att komma i god tid för att hinna tömma vattnet av ”taket” på köket och få fart på lägerelden! Tack för idag!

Journalisten bad mig om bilder på min verksamhet, men jag insåg att de flesta bilder jag producerar i är selfies 😁 Inte så informativt, dessvärre!

Matplan är inte lösningen!

/ Annica Strandberg-Schmidt / Lämna en kommentar

Matplan, matplan, matplan….. Naturligtvis pratar vi sockerberoende om mat. Vad ska vi äta? När ska vi äta? Kan man äta si? Kan man äta så? Och så vidare i all oändlighet. Vi tror att LÖSNINGEN på vårt mående, på kaoset i livet, på vår dåliga självkänsla och annat skräp vi kånkar omkring på, är en Matplan. Om jag följer en matplan kommer jag gå ner i vikt. Går jag ner i vikt så blir jag lycklig. Eller?

För mig var det inte så. Jag fortsatte att må dåligt när jag hade gått ner i vikt, och gick snart upp igen. Jag fortsatte göra samma saker som jag alltid hade gjort och förväntade mig att det skulle bli annorlunda bara jag provade tillräckligt många gånger, eller tillräckligt mycket, eller tillräckligt ”hårt”.

Lösningen för mig, blev att börja leva på ett annat sätt.

Att ta bort drogen, och utesluta den mat som fick mig att må dåligt, men jag har också fått lära mig att jobba på min självkänsla, ta hand om mina behov, sätta gränser runt mig, fylla på med glädje, hitta vad som är jag, och vad jag tycker om. Det är det som har varit det tuffa jobbet, men det är det som har givit pay off! Det visade sig att det var 12-stegsprogrammet som var lösningen, och att Matplanen var/är ett verktyg! Strålande! När maten blir en lite del av livet, bara ett verktyg för att läka och må bra, så finns det så oändligt mycket annat roligt att lägga tiden på!

Visst är det så att kosten är viktig. Väldigt viktig. Men jag tror på att göra det enkelt. Följande text är ett utdrag ur ett inlägg som jag skrivit på sidan Sockerfritt liv, och kan vara en hjälp till att hitta en enkel matplan:

”Ett av de verktyg som vi oftast kommer till först är Matplan. Tyvärr är det många som fastnar där, och tror att det är hela lösningen på problemet. Men det finns få som vet så mycket om hur och vad vi bör äta som någon som är sockerberoende. Det är inte där problemet ligger!

Det första du behöver se över är ju vilka livsmedel du ska ha på din matplan, och inte. Sedan är det bästa att fokusera på den mat du kan äta, och ägna mindre uppmärksamhet åt det som inte ska ligga på tallriken.

Först och främst tar du bort socker, sötningsmedel och kolhydrater. Hjärnan reagerar på mjöl i olika former på samma sätt som den gör med socker, och ser dessutom ingen skillnad på om det är grovt eller finmalet mjöl. Den får samma kick i belöningscentrat, och tackar och tar emot  Likadant är det med sötningsmedel; även om inte det höjer blodsockret mm så har vår hjärna en stark koppling till den söta smaken och kommer direkt ropa efter mer och värre!!

En paradox är att så länge du inte har en matplan (planerat vad du ska äta) så kommer du inte bli drogfri, men om du bara planerar vad du ska äta, och inte gör några andra förändringar, så kommer du ramla på näsan i sockret/maten igen. Maten utgör endast 10 % av tillfrisknandet. Den största biten, 50 %, är gemenskap, men det kommer vi till senare.

Vad ska jag äta då?? Gör det enkelt!! Protein (animaliskt), grönsaker och fett.

  • Protein. Proteinet är byggstenar till muskler, signalsubstanser i hjärnan och mycket, mycket annat. Animaliskt protein ”is da shit” för vår kropp och hjärna!
  • Fett. Livsnödvändigt! Framför allt omega tre, som finns i fisk, är något som vi måste tillföra utifrån. Annars ska fetterna vara extra virgin (kallpressade) och bestå av olivolja, kokosfett och smör eller geeh.
  • Grönsaker. Ät de grönsaker du tål.

Ät olika kombinationer av dessa livsmedel och håll dig till;

  • en portion
  • tre gånger om dagen
  • inga mellanmål

Voila! Där har du en enkel matplan!

För de flesta gör det en enorm skillnad att ta hjälp av ett proffs för att få en personligt utformad matplan, men det behövs inte för att komma igång. Då räcker det med den enkla matplan som finns beskriven ovan. Dessutom behöver du ta det viktigaste först. Snöa inte in på Carnivore, LCHF, Paleo osv osv, utan ta det viktigaste först; var drogfri! Matplanen, som allt annat i tillfrisknande är ett ”levande dokument”. Det betyder att det kommer ändras efter tid, och behöver uppdateras allt eftersom du tillfrisknar och allteftersom kunskapen om maten fördjupas.”

Hoppas att det kan ge lite hjälp och riktning!

Passar på att önska alla en fantastisk Valborg!!