Häromdagen skrev jag med min PT och berättade om mina tankar omkring året som gått sen jag började träna tillsammans med henne, och hon skrev tillbaka och avslutade med ”Du har verkligen blivit ”en som tränar”!!!” Jag blev så glad! Att återigen få vara ”en som tränar” har gjort stor skillnad i mitt liv, och min PT, Matilda Brasar på MBhälsa, har varit en stor del och väldigt viktig för mig på resan!

Under min resa i tillfrisknande har ju fortsatt hålla en hälsosam vikt, bara lite i överkant, men har inte haft fokus på det, utan på att vara sockerfri och ha en god psykisk hälsa, och det har varit magiskt för mig att ha samma klädstorlek och samma kläder år ut och år in, för i mitt aktiva beroende kunde klädstorlekarna skilja sig från 36 till 48 på ett år, och åt andra hållet året efter. Att. vara trygg i maten och tillfrisknandet är fantastiskt!

Men någonstans har det ändå funnits en önskan att gå ner ytterligare några kilon, men framför allt har min längtan varit att få känna mig STARK, att få muskler och känna att jag även fysiskt är i min kraft. Efter att ha lyssnat på Ketopodden under en längre tid tog jag tag i saken och kontaktade Matilda eftersom jag förstått att hon erbjöd PT-online tjänster. För mig är det viktigt att min Personliga Tränare förstår min livsstil, och att det inte bara är maten jag äter (animal based keto) utan hur jag lever mitt liv. Jag förstod också att Matilda har en del kunskap om Sockerberoende och jag tyckte mig förstå att hon är ödmjuk nog att lyssna om jag skulle ha åsikter, invändningar eller min träning på något sätt skulle hota min abstinens. För så kan det faktiskt bli!

Beroendesjukdomen brukar även kallas ”The disease of more”, och jag har en tendens att verkligen gå ALL IN i allt jag gör. Det skulle kunnat bli så att jag helt plötsligt siktade på att stå inoljad på en scen i minimal bikini och spände musklerna för att bli bedömd, men det är och var inte det jag ville från början, och den längtan har inte väckts i mig (ännu 😅)! Dessutom har jag ett lite trassligt förflutet i förhållande till träning där jag under många år tränade för någon annans skull och hade ångestattacker (som mina föräldrar trodde var ansträngningsastma) där jag grät och inte kunde andas, på grund av att jag hela tiden kom efter och inte kunde prestera (i mina ögon) lika bra som de andra i gruppen. Jag blev jämförd med de andra av min tränare, och kom även där alltid till korta, jag var aldrig riktigt bra nog, höll aldrig måttet helt, kunde alltid ha gjort lite bättre….ja, du fattar.

MEN jag har också erfarenhet av att må RIKTIGT bra av att träna, när jag gjort det på egen hand och ensam. Att jogga/springa och få en runners high, att må gott efter en lång simtur eller njuta fullt ut när kroppen jobbar på cykeln kan vara helt magiskt! Och jag tror att det var det där längtet som gjorde att jag tog det slutliga steget. Längtet efter att verkligen få njuta av mitt tempel, min kropp!

Så, det senaste året har verkligen varit en resa! Från att med ett set på 1 kg hantlar, 4 kg kettlebell, en stepbräda och ett lätt gummiband som sällskap på skakiga ben ta mig igenom pass efter pass, till att sakta avancera till att kunna lyfta upp mot 30 kg på stången när jag gör benpass känns helt fantastiskt! Jag kan se och känna att jag fått muskler, och även om jag är mitt i livet och andra dela på min kropp talar om för mig att jag börjar bli äldre (det börjar hänga nåt konstigt under hakan 🤣), så NJUTER jag av att känna mig stark, frisk och i min kraft! Jag har till och med börjar jogga lite smått, och det trodde jag inte skulle hända när jag började för ett år sedan!

Under resans gång har jag haft dagar som jag gråtit en skvätt när jag tränat för att jag känt mig så dålig och för att kraften inte funnits där som jag velat, men tack vare att min PT kunnat ta emot min frustration (och SORG, faktiskt) och jag har vågat och kunnat dela om det med henne, så har jag kunnat fortsätta, annars kunde det ha fått mig att sluta. Därför är jag glad, tacksam och stolt över att ha utvecklats och vågat fullfölja en av mina drömmar!

Jag avslutar med meddelandet jag fick från min PT. Jag går fortfarande omkring och smakar på orden ”en som tränar” och låter det kännas gott i mig: ”

……”Du har blivit så stark under året som gått, det har hänt massor. Att gå från otränad ger många, stora och snabba resultat. De kommer inte vara lika lätta att se nu, så fokusera mer på att bibehålla det fantastiska du gjort……….. Det är så himla roligt att du vill utöka gymmet. Du har verkligen blivit ”en som tränar”!!!!”