Befinner mig i skrivande stund på semester på ett stort hotellkomplex tillsammans med delar av min familj, och njuter av att vara ledig. Visserligen blåser och regnar det, men jag är ledig! Jag har tid att läsa böcker för minsta, att kolla serier med äldsta och att läsa en och annan rad i böcker jag inte hunnit öppna ännu. Dessutom finns det bra mat till mig på bufféerna vi äter av morgon och kväll och jag har möjlighet att laga egen mat på rummet om det behövs också. Jag har mina rutiner, mina böcker och mina verktyg, och är glad och tacksam över att jag numer kan ringa till samma pris som i Sverige, vilket innebär att jag kan nå mina tillfrisknande flockmedlemmar lika lätt nu som när jag är hemma.

Jag har lite svårt för dessa stora hotellkomplex och charterresor, i förhållande till miljön. Jag kan lätt fixera mig vid den omedvetenhet som råder om hur våra nöjen påverkar vår jord, och hur JAG påverkar den med min resa. Men det jag tror skrämmer mig allra mest, är hur bufféerna ser ut utöver den mat jag kan äta!

Om jag hade varit aktiv i min sjukdom hade jag inte haft sinnesro över huvud taget. Det finns drogmat i drivor, och det är inte ens drogmat som man av okunskap kan tro är hälsosam. Jag skulle inte ens vilja kalla det mat, egentligen. De serverar godis. Bakelser, bullar, belgiska våfflor, sylt, chokladpålägg, pannkakor, bröd, kakor och så vidare i all oändlighet. Jag vet att jag inte ska förfasas, jag övar mig verkligen på att leva efter devisen ”Lev och låt leva”, men detta slår mig fullkomligt med fasa. I affärerna finns ”yoghurt” med olika chokladsmak, och halva utrymmena i livsmedelsaffärerna är fulla av godis i olika former och förpackningar. Jag tror inte jag har sett något liknande!

Ni kan kanske förstå att jag är glad att ha mina verktyg med mig, och möjlighet att ringa min flock, för jag gissar att detta kommer slita ganska mycket på mitt undermedvetna. Det orsakar även lite konflikter med yngsta barnet eftersom jag har åsikter om vad som är mat och inte, och att om det ska bli sötsaker så måste hon äta bra mat innan.

Semesterparadis, i all ära, men ibland tycker jag mig se flera som inte har det så bra i paradiset. Blickar som kastas när någon tar om av sötsakerna och undrar om någon lägger märke till det, köerna som ringlar fram till buffens pannkaks, – och våffel, -makare, chokladpåläggsburkarna som töms om och om igen, och alla beteendemönster jag känner igen mig i hos en aktiv Sugaraddict…..

Så, om igen, jag är så tacksam för att jag har mina verktyg så jag kan få ha sinnesro, trots att jag befinner mig mitt i ett drogparadis, så att det för mig får vara det semesterparadis det är. Vilken gåva att få vara med om det ❤️