Sockerfria dagen 2023

13 oktober, 202313 oktober, 2023 / Annica Strandberg-Schmidt / Lämna en kommentar

Sitter i foajén på hotellet där jag spenderat natten efter Sockerfria Dagen på Convendum i Stockholm igår, 12 oktober. Jätteroligt att komma dit och träffa andra som brinner för hälsa och flera med kunskap om sockerberoende. Sockerskolan, Leva Sockerfri och Bitten Jonsson stod för kunskapen om beroende och pratade om det både i ett breakout room, och på stora scenen. Så otroligt viktigt att kunskapen om sockerberoende finns med när vi pratar om hälsa, speciellt på en dag som Sockerfria Dagen eftersom det inte alltid fungerar att vara sockerfri på det sätt som talas om i allmän mun av hälsoinspirarörer om en vill tillfriskna från ett beroende.

Även på Convendum igår fanns produkter representerade som de flesta av oss som är sockerberoende inte kan äta, eftersom de skapar cravings, dels på grund av ingredienser i produkterna, men även för att de påminner för mycket om de droger vi hängett oss åt i ett aktivt beroende.

Oavsett så var det en härlig dag, och flera bra föreläsare som delade med sig av kunskap! En som alltid inspirerar är Sandra Owe som driver flera olika projekt och bolag (däribland hudvårdserien No Bond Beauty) och igår presenterade hon bland annat Lajkamaten, ett digitalt verktyg som bidrar till en bättre måltidsplanering, minskat matsvinn och ett ökat intresse för maten hos elever då de får vara med och ge feedback på vad de äter i skolan. Jätteintressant! Om du vill veta mer och/eller ta detta till din kommun så klicka på länken HÄR så kommer du till hemsidan www.intellimeal.se

Jag fick med mig en låda av hennes bok ”Kostronauterna”, som jag alltid rekommenderar till föräldrar som vill lära sina barn om kost och näring, så håll utkik i mina flödes om du är intresserad av att lägga vantarna på en!

Hon pratade även om värdet av att äta animalier för optimal näring, och det samma fick vi höra från Peter Ballerstedt som också gav oss mer kunskap om det jag brukar prata om; nämligen de betande djurens betydelse för miljö, jordhälsa och hur det är kopplat direkt till vår egen hälsa. Lika inspirerande varje gång jag ser honom!

Något annat som vi fick höra om och som jag ska fördjupa mig i är Rödljusterapi. Jag har varit nyfiken på det ett tag, och pratat om cirkadisk rytm för att må aå bra som möjligt, men det känns om att detta gav inspiration till att dyka lite djupare. Jag köpte boken ”Ljusrevulotionen” som är skriven av Fredrik Paulun, som också var där och höll en föreläsning. Jag kanske får anledning att återkomma i ämnet!

Finns mycket att säga om gårdagen, men i huvudsak tar jag med mig en god, varm känsla efter att ha träffat flera goda vänner och fått påfyllning både på det sociala kontot, inspirationskontot, glädjekontot och jävlaranammakontot. Det har fötts flera nya idéer och givit ytterligare fler i de projekt som redan startats upp, bland annat min podd: Osötat! En podd om socker och beroende! som finns både på YouTube som video och på Podbean, Spotify och Podcaster för den som vill lyssna. Jag fick även träffa min poddkollega, Emilia Halmljung, live, vilket var riktigt mysigt!

Innan jag sätter mig på tåget och åker hem mot vardagen igen hinner jag med en snabb fika med en god vän och fylla på glädjekontot ytterligare. Det är alltid är skönt att komma hem, men även viktigt och välbehövligt med den påfyllning jag fått under min lilla tripp till Stockholm på Sockerfria Dagen! Ser redan fram emot nästa påfyllning, vad den än kommer att bestå av!

Att äta för hälsa

23 februari, 202123 februari, 2021 / Annica Strandberg-Schmidt / Lämna en kommentar

Jag måste bara inse att jag inte kommer undan att skriva om mat då och då ☺️ Självklart är maten en central del för mig också, jag behöver hålla koll på vad jag stoppar i mig, men det går mer per automatik, och ger utrymme för så mycket mer liv i livet än när jag var aktiv i mitt beroende och i stort sett allt kretsade runt när, var, hur jag skulle äta, hur mycket jag vägde, hur mycket jag behövde gå ner, hur fort jag skulle kunna göra det, om jag brände nog många kalorier när jag tränade och om träningen var straff nog för det jag ätit senast…..

Idag äter jag animaliebaserat. Det gör jag både för min hälsa och för miljön (och JA, det finns forskning och källor). Det som de flesta kallar för att ”äta normalt” är inte det samma som att äta för hälsa. Sedan kan vi absolut välja olika vägar och ta till oss det vi tror på allra mest, men jag kan se flera gemensamma steg som gynnar hälsan, i flera olika sätt att äta. De mest grundläggande stegen är;

inget socker
Inget vetemjöl
för vissa: inga mjölkprodukter (utom smör)

Har du dessutom ett beroende kan jag rekommendera följande:

Inga sötningsmedel
Inga mjöler (inte heller kokosmjöl, mandelmjöl, nötmjöl mm)
Ät animailebaserat
Se till att du får i dig ordentligt med fett (smör, kallpressad kokosolja, kallpressad olivolja, ister, talg mm)
Ät livsmedel med EN ingrediens (Nötkött, fläskkött, kyckling, broccoli, vitkål mm)
Ät tre mål mat om dagen och inga mellanmål
Ät maten med bestick
Se över HUR du äter; står du upp, sitter framför TVn eller sitter och scrollar på platta eller telefon, helt omedveten om ATT du äter?

Det finns så klart många fler saker att dyka in på här, men detta är grundläggande.

Ibland får jag höra att den sätt jag äter på är extremt, men vad är extremt med att äta rena råvaror och laga mat ifrån grunden? Själv kan jag å andra sidan tycka att det är EXTREMT mycket skräpmat överallt både i skolor, på äldreboenden och hemma hos gemene man. Jag har inga åsikter om vad andra väljer att stoppa i sig egentligen, men jag VET hur det känns att ha en förgiftad kropp och hjärna, och dit vill jag inte tillbaka.

Den mat jag äter gör att det är ”tyst i hjärnan” och jag behöver inte vara kvar i besattheten av maten längre. Jag har gått från att jag ”inte får” äta socker genom ”jag vill inte” äta socker och landat i ”jag behöver inte”, och det är en befrielse. Ibland kommer tankarna tillbaka, framför allt om jag naggat på produkter som inte är bra för mig eller om jag är trött eller stressad, men tack vare att jag har verktygen att hantera det med idag slipper jag ramla raklång i chokladsmeten.

Så det som är vad andra kallar normalt, är inte normalt för mig. Att äta på det sätt som jag beskriver här ovan är för mig att äta för hälsa. Både fysisk och psykisk. Animaliska produkter är ”kodade” för våra kroppar och innehåller mycket mer näring och är ”paketerad” på ett sätt som gör att våra kroppar och hjärnor kan tillgodogöra sig det i en mycket högre utsträckning än växter. Mest näring innehåller de organ vi ratar idag; lever, njure hjärta osv.

Jag har själv upplevt en enorm skillnad i mående (både fysiskt och psykiskt) bara genom att ta de första tre stegen jag beskriver, men upplevde ännu större tillfrisknande, lugn och kraft när jag tog de sista ”beroende stegen” här ovan. Under hösten/ vintern samarbetade jag med en kompis och försatte mig i ketos, vilket fick min kropp att svara omedelbums med att håret växte supersnabbt och muskelmassan ökade på bara några veckor. Så fantastiskt när kroppen svarar!

Om du väntade dig recept i det här inlägget måste jag tyvärr göra dig besviken, men om du går in och följer mig på Instagram så finns det redan och kommer fler inlägg med recept, enligt önskemål.

Ja, gott folk, det var allt för idag! Eftermiddagen ska ägnas åt fler klientsamtal, och lite planering för YouTube, för det var allt för länge sedan jag gjorde en film på svenska nu! Om du har lust och tid får du gärna berätta vad du vill höra mer om där, och här!

Allt gott! ❤️❤️

Sockerberoende på halloween, tips och tricks!

18 oktober, 2020 / Annica Strandberg-Schmidt / Lämna en kommentar

Som jag började skriva lite om igår redan, kan det ibland kännas lite jobbigt att inte kunna värja sig riktigt från alla droger (som det ju är för oss som är sockerberoende), under alla högtider. Vår drog finns överallt, även på ställen där vi borde vara fredade. Jag vet inte hur många gånger jag beställt något på nätet och när jag packat upp paketet med varan i, ligger det en godis med, ”på köpet”!? Det övergår mitt förstånd varför det ska behöva vara så!

Jag prenumererar på flera olika nyhetsbrev, och en av dem (förutom de jag nämnde igår) är Michael Collins som kallar sig ”The Sugarfree Man”. När jag läste hans senaste nyhetsbrev blev jag starkt påmind om hur det kunde vara runt högtider när jag var aktiv i mitt beroende och inte jobbade hemma. När jag blev sockerfri var påsken den högtid som kom först efter jag tagit beslutet, men julen är ju lika späckad med gotter, och nu står ju julpyntet sida vid sida med halloween dekorationerna på vissa affärer, och godiset likaså. Chokladtomtarna och godisspökena slåss om utrymmet, och den ena högtiden smetas ut i den andra i butikerna, och vi som konsumenter ska KÖPA och hänga med trenden, annars är vi konstiga och anses vara rabiata eller överdrivet petiga och det finns få saker som väcker så mycket känslor som någon som väljer bort socker har jag märkt. Att vara vegan är helt ok, men att välja bort socker och mjöl, då är en överdriven och anses som en hälsofara….

Det Michael hade skrivit om var vissa företeelser som jag tror andra sockerberoende kan känna igen sig i både vid högtider och vissa beteenden kanske kan vara något vi gör annars också, tex;

Stjäla barnens godis (och låta dem skylla på varandra utan att berätta vem som verkligen tagit det).
Äta upp godiset och kakorna på jobbet. Godis som egentligen skulle varit till alla.
Äta godis och ”drogmat” konstant under hela högtiden, men en tanke om att ”Jag börjar om efter ……”
Äta upp godiset som skulle vara till barnen som går ”bus eller godis” eller kalaset.

Ja, listan kan med all säkerhet göras mycket längre!

Men vad gör en då, när butikerna svämmar över och godiset, kakorna och allt annat tycks förfölja en överallt? Jo, en planerar!

Tack och lov blir det bättre med tiden. Suget minskar och det blir allt lättare att stå stadig genom alla högtider, men det krävs fortfarande någon form av plan.

Här kommer några tips för att kunna vara kvar på den sockerfria resan;

Planera maten under högtiden, och närmaste dagarna efter. Berätta gärna för någon hur planen ser ut.
Se till att det finns ett gäng med andra sockerberoende att ringa om suget slår till.
Försök vara i balans (sov bra, vila om det behövs, drick vatten).
Håll i dina rutiner med mat och sömn.
Gå på fysiska eller ring in på 12-stegs möten.
Fokusera på att pynta, göra det fint och mysigt i hemmet istället för på vad som ska ätas.
Spela spel, lägg pussel, läs, ta em promenad, umgås med familjen och vänner och fokusera på relationer och umgänget istället.

Det finns säker massor av bra tips att förlänga den här listan med också, men här fick du ett urval i alla fall 😊

Med det ska jag avrunda dagens skrivstund och fixa till och packa ner matlåda åt mig, för när jag skriver har dagen just börjat och jag ska iväg på ”dreadfix”! Hoppas du fick med dig lite tankar och pepp i dessa godisfyllda tider! ❤️

Fokusera på att pynta och göra hemmet mysigt istället för vad som ska ätas, så vida det inte är den sockerfria maten du planerat 👻

Mellanmål eller inte? Vad ger vi barnen?

16 oktober, 202016 oktober, 2020 / Annica Strandberg-Schmidt / Lämna en kommentar

Jag fick ett nyhetsbrev i mejlkorgen igår, från Sheri and Chris, som jag följer för att få inspiration i mitt jobb med barn och socker. De pratar inte om beroende, men har många bra tankar om barn och mat, och till helgen, när jag ska få mina dreads fixade, tänkte jag att jag ska passa på att titta vidare på de videos de har spelat in som ingår i en kurs om barn om mat. Jag ska försöka dela med mig så mycket som möjligt av de tankar som kommer upp, här på bloggen!

I alla fall. Nyhetsbrevet ställde frågan vad vi ger våra barn när de kommer och säger att de är hungriga. Är det ”a snack or a treat”? Och jag tyckte den frågan var helt relevant! Ett mellanmål är något med näring i, som inte skjuter upp blodsockret i höjden men påföljden av total krasch en halvtimma/timma senare. För mig är inte ”fika” ett mellanmål. Bullar, kex, saft, macka mm är godis.

Den första frågan jag lärde mig att ställa mina barn när de kom och sa att de var hungriga var ”Är du hungrig eller är du sugen?”. Det var av stor vikt att veta, både för mig och för barnen. och de lärde sig känna efter, och efter ett tag insåg de också att vis mat gjorde dem sugna, efter ett tag, och annan mat höll dem mätta och gjorde att de blev hungriga ”på riktigt” lite senare.

Något annat är ju frågan om matsäck. I skolan får barnen ibland ta med ”frivillig matsäck” om de ska på utflykt, och det ska ses mer som ett mellanmål. I Sverige betalar vi skatt för att våra barn ska få skolmat (men vi har inte rätt att ställa krav på näringsinnehåll, eller opponera oss emot att det blir allt mer vegetariskt och veganskt!!), och jag tycker det är jättebra. Då vet vi att alla barn får mat, och att inget barn får stå med hundhuvud för att hen inte fått eller fått med sig för lite mm. Så varför inte fortsätta hålla den linjen? VARFÖR ska det tas med matsäck alls? Det händer numer sällan på den skola mina barn gått och går på, men det förekommer, men att skriva att den är ”frivillig” och ska ses som ett mellanmål, tar ju inte bort det faktum att det kan finnas föräldrar som inte har råd. När den dessutom är proppfull med socker och mjöl i olika kombinationer kan vi ju verkligen diskutera vad det tillför egentligen.

När mina barn skulle/ska på utflykt med skolan (jag vet att jag har skrivit om det förr) står det ofta att de får ta med ”en frivillig matsäck” med restriktion om att den inte får innehålla ”godis eller läsk” (men det är helt ok att skicka med kakor, bullar och saft eller festis). VAD är det om inte godis? Och med handen på <3:at kan jag erkänna att mina barn fått och får med sig det samma, eftersom de anses som ufon och får så många frågor av sina kompisar om de kommer med det jag anser vara picknikmat och mellanmål. (Känner att jag går igång just nu!!!)

Mat är inte kärlek. Det ska vara gott, det ska vara värme och gemenskap när vi äter, men det är inte kärlek. Jag vill kunna välja om jag ska ge mina barn ett mellanmål eller godis, men kan inte alltid göra det, därför har jag varit noga med vad de fått här hemma, där det är jag som väljer, tillsammans med barnen!

Mellanmål; salami, salami/ost och smörrullar, ostrullar (eller spikar, som jag gjorde till mina barn), korv med bra näringsinnehåll, äggmuffins (plain eller med olika smaksättningar), makrill på burk, LCHF-macka, smoothie på helfet yoghurt, äggulor och bär mm. Till det här kan det serveras en frukt, naturella nötter eller mandlar, och vatten att dricka.

Godis; fika (bulle, kakor, glass och saft) ”klämmis” (även om det bara är sötningsmedel i, macka, enbart frukt mm.

Håller du med?

Smoothie på helfet yoghurt, äggulor och hallon.

Journalistbesök med mig i fokus

14 oktober, 202016 oktober, 2020 / Annica Strandberg-Schmidt / Lämna en kommentar

Igår hade jag besök av en journalist som ville veta mer om vad vi ”bonefruar” gör. Lite kul, faktiskt! Jag har ofta tänkt, och sagt, att det är bara en annan bonde eller bondfru som till fullo kan förstå hur det är att leva och bo på en bondgård där det bedrivs mjölkproduktion, och i all synnerhet där det ännu inte finns mjölkrobot.

För ovanlighetens skull var det mig hon ville prata med. Det brukar vara Andreas och mjölkproduktionen som står i centrum, och det är helt ok, jag blev bara glatt överraskad att någon vill veta vad jag gör, och att journalisten blev genuint intresserad av mitt jobb som sockerberoendeterapeut med allt vad det innebär.

Vi pratade om hur många vi skulle kunna hjälpa och nå om sjukvården hade större kunskap både om socker och alkohol/drogberoende. Om det fanns möjlighet att göra en screening som UNCOPE skulle det kunna leda vidare till en SUGAR eller ADDIS, och det skulle i sin tur göra att många fler fick möjligheten till hjälp.

Jag har, som jag skrivit om förr, flera klienter som har skrumplever, där läkaren som konstaterat detta frågat ”Dricker du alkohol?”, och när patienten svarat ”Nej.” bara har lämnat det där. Att fråga en alkoholist om hen dricker alkohol är helt meningslöst, om hen inte är redo att ta emot hjälp. Och att fråga en sockerberoende som kanske eller kanske inte dricker alkohol, är lika kontraproduktivt, om det inte följs upp på något vis. Idag finns det många som har skrumplever pga att de äter för mycket socker, men eftersom inte kunskapen (och/eller kanske fattas verktygen?) finns, så kommer det oftast inte längre än till en fråga om alkoholvanor. I de fallen jag har just nu kom inte någon fråga om kosten eller en UNCOPE upp över huvudtaget, utan det blev en återvändsgränd där, med medicinering för diabetes typ 2 istället. Frustrerande!!

Därför blir jag glad, och faktiskt lite nervös märkte jag, när det var jag och mitt yrke som stod i fokus! Ska bli spännande att få se resultatet i alla fall. Jag skulle få läsa igenom vad hon skrivit på fredag, så får vi väl se när det dyker upp i tryck! Kul!

För övrigt har jag pratat med Sofie Tallberg (se ”vitalized_by_tallberg” på instagtam) inför att vi ska göra en video för min Youtube imorgon, om återfall och PMS, och sedan påbörja min biohacking, som jag ska komma på ett bra sätt att dokumentera och dela med mig av tänkte jag ☺️

Men allra först ser jag att klockan går och det är dags att bege sig till scouterna! Bäst att komma i god tid för att hinna tömma vattnet av ”taket” på köket och få fart på lägerelden! Tack för idag!