🇬🇧 English below

I flera dagar har jag gått och tänkt på att skriva ett inlägg om metabol ohälsa kontra beroende, och att metabol hälsa så klart är något att sträva efter, men att det inte läker ut eller botar beroendesjukdomen, men samtidigt har det pågått en massa saker under ytan hos mig, angående träning och rörelse, så det kommer bli ett annat inlägg.

För ca 2 veckor sedan pratade Ketopoden om detta med att logga sin träning. För vem gör jag det, och vad ÄR träning? Det är många kloka resonemang, och ett helt klart lyssningsvärt avsnitt (som alla andra 😉 ), och jag har haft med mig dessa tankar under de dagar jag jobbat hemifrån (efter flera intensiva veckor på mitt andra jobb på Stadium Outlet) och stora delar av övriga familjen varit på semester.

Jag har ett väldigt rörligt jobb, de dagar jag inte sitter på kontoret vill säga, men även de dagarna jag sitter mycket stilla tar jag promenader med hundarna, jobbar i trädgården, skottar hönshus då och då, och rör på mig i vardagen på ett sätt som det inte är alla förunnat, och det är bra. Saken är den att jag ändå tycker att det är skillnad på träning och rörelse, och jag behöver lära mig att rörelse också är bra. Jag har bestämt mig för att logga mina hundpromenader i min träningsapp också, bara för att påminna mig om att även de dagar jag inte tränar (joggar eller lyfter), så har jag rörelse i mitt liv, och att det är BRA.

För att bygga upp det jag har idag, en kropp som är starkare och friskare än den någonsin varit, så har jag behövt träna, men för att ganska snabbt få hälsofördelar räcker det med promenader.

Jag trasslar in mig i detta, och jag märker att min beroendesjukdom, med alla sidor av skam, perfektionism och tankar som ”allt eller inget”, hjälper till att förvirra och skapa olust och känslor av ”inte gott nog” i förhållande till min träning. Jag har även lyssnat mycket på en annan pod där värden har många bra egenskaper, och en av dem är att inspirera till att träna och våga ta ut svängarna i mängd och utmaning, men det har påverkat mig på så sätt att jag känner att det jag gör inte är gott nog eller i närheten av bra. När jag tillåtit mig att sitta ner och titta på en TV-serie under mina ”jobba hemma” dagar kan jag höra ”Vi vilar oss till döds!” ”Vi behöver inga vilodagar!” i bakhuvudet, och helt plötsligt är det SKAM istället för njutning, mysigt och lite busigt att strunta i flera måsten och krypa upp i en fåtölj med hundarna och kolla på serier. KNASIGT!

Jag skrev mycket med min PT om detta att logga träning och rörelse, och för vem jag gör det, och landade så småningom i att jag ska logga mina hundpromenader och se det som rörelse och en påminnelse om att jag lever ett aktivt liv. Jag kommer fortsätta logga min träning för min egen skull (och för att min PT ska se vad jag håller på med) och så behöver jag öva på att se vilka framsteg jag gjort med relativt ”små” insatser, och inse att med tanke på det liv jag lever för övrigt är det inte rimligt att ha som mål att både jogga och styrketräna varje dag, utöver hundpromenader, matlagning, trädgård, hästar, två jobb…..

Jag tänker att jag inte ens ska kalla det för ”good enough”, för det låter som att det bara nätt och jämnt skulle vara gott nog. Jag ska tala om för mig själv att jag gör det BRA!

🇬🇧 I am GREAT!

For several days I have been thinking about writing a post about metabolic health versus addiction, and that metabolic health is obviously something to strive for, but that it does not cure the disease of addiction. At the same time a lot of things have been moving under my surface, regarding exercise and movement, so the metabolic health will be another post.

About 2 weeks ago, a podcast I’m following talked about logging your training. Who am I doing it for, and what IS training? It’s a lot of wise reasoning, and definitely an episode worth listening to (like all the others 😉 ), and I’ve carried these thoughts with me during the days I’ve been working from home (after several intense weeks at my second job in the sports store) and large parts of the rest of the family have been on holiday, so I really had some time to think.

I have a very mobile job, the days I’m not sitting in the office I mean, but even on the days I’m sitting in front of the computer, I walk with the dogs, work in the garden and move in everyday life in a way that not so many has the opportunity to do, and that is good. The thing is, I still think there is a difference between exercise and movement, and I need to learn that movement is also good. I’ve decided to log my dog ​​walks in my fitness app, just to remind myself that even on the days I’m not working out (jogging or lifting), I have movement in my life, and that’s GOOD.

To build what I have today, a body that is stronger and healthier than it has ever been, I have had to exercise, but to get health benefits fairly quickly, walking is enough.

I get caught up in this, and I find that my addiction, with all its sides of shame, perfectionism, and ”all or nothing” thinking, helps to confuse and create resentment and feelings of ”not good enough” in relation to my exercise. I have also listened a lot to another podcast where the host has many good qualities, and one of them is to inspire to train and dare to take out the turns in quantity and challenge, but it has affected me in such a way that I feel that what I do not is good enough. When I allow myself to sit down and watch a TV series during my ”work at home” days, I can hear ”We’re resting ourselves to death!” ”We don’t need rest days!” in the back of my mind, and all of a sudden it’s SHAME instead of pleasure, cozy and a little mischievous to ignore some ”musts” on my list and crawl into an armchair with the dogs and watch series. CRAZY!

I wrote a lot with my PT about this (logging exercise and movement), and who I do it for, and eventually landed in me logging my dog ​​walks and seeing it as movement and a reminder that I live an active life. I will continue to log my training for my own sake (and for my PT to see what I’m up to) and so I need to practice seeing what progress I’ve made with relatively ”small” efforts, and realize that given that the life I live it is not reasonable to aim to both jog and work out every day, in addition to dog walks, cooking, gardening, horses, two jobs…..

I’m thinking I shouldn’t even call it ”good enough”, because it sounds like it would just barely be just that. I will tell myself that I am doing GREAT!