Ja, vilka högtider är till för oss sockerberoende egentligen? Ibland kan det kännas som att allt, på varenda högtid går ut på att ÄTA. Och då tänker jag inte på vanlig mat. Om jag tänker mig ett jul eller påskbord så finns där ju massor av bra mat för oss Addicts att äta, men allt annat lullull kan göra mig galen!

Must och godis, kakor och bakelser, glass och strössel och gottis i all oändlighet. Suck!

Men. Vad är det högtiderna handlar om EGENTLIGEN? Om vi är helt ärliga så är det ju olika religiösa händelser vi firar, oavsett hur medvetna vi är om det eller inte. Men jag tänker ändå att det jag hellre vill fokusera på är att vara i gemenskap och att vara tillsammans. Att ha fokus på varandra, inte på vad vi ska äta.

Jag vill äta mig mätt och nöjd, och jag vill kunna vara närvarande med min familj. Det kan inte jag om jag äter skräp. Då tänker jag på när jag ska få äta det där nästa gång, eller ligger/hänger och återhämtar mig och har ångest efter att ha ätit för mycket, eller sitter ihopkrupen i ett soffhörn och håller i mig med vita knogar för att jag inte ska äta eftersom jag har ”börjat om” ännu en gång……

Vid ett tillfälle, jag tror det var en födelsedag fick jag frågan om det inte är jobbigt att sitta med och ”titta på” när alla andra äter efterrätt med allt vad det nu innefattar. Men jag kan ärligt säga att jag är innerligt glad att jag slipper! I början av mitt tillfrisknande satt jag inte med, det triggade mig för mycket, och känslan var att JAG FÅR INTE. Mycket sorg, och en känsla av att vara berövad något. När det gått en tid kunde jag sitta med ibland, men gick därifrån om det blev för tufft, och känslan var JAG VILL INTE. Sorgen hade dämpats, men jag kände fortfarande saknad. Tillslut landade jag i att jag sitter med och tar en kopp the, och fokuserar på samtalen eller lyssnar på andras samtal. Känslan är JAG BEHÖVER INTE. Enorm tacksamhet och ödmjukhet inför att livet förändras och jag med det. Den första tiden trodde jag inte att jag skulle kunna sitta med någonsin igen, men idag är det inget problem, och oftast ingen trigger.

Jag behöver fortfarande vara vaksam på hur jag känner mig. Ibland är det inte en jättebra idé att sitta vid ett bord fullt av kakor och tårtor, och då kan jag gå undan en stund och ringa ett samtal till någon annan sockerfri vän, för att sedan återvända och se om det funkar bättre 🙂

Att fokusera på annat är också en hjälp för mig. Spela spel med barnen, eller andra vuxna, titta på kort, intressera sig för något någon vill visa eller berätta, det finns många sätt att komma bort från sina egna tankar. När jag var yngre avskydde jag alla former av ”offentliga lekar”, men nu för tiden kan jag tycka att de är roligt att släppa garden lite och inte vara så otroligt fokuserad på vad jag tror att andra tycker och tänker om mig! De har förmodligen fullt upp med sig själva 😉

Önskar er alla en riktigt GLAD PÅSK! Jag hoppas ni får njuta av den ända in i <3-at!