Ni som känner mig vet att jag och min man varit på Sweden Rock nu i år och vilken tur vi hade som kom iväg i hela fyra dagar!!

Som den beroende specialist jag är kunde jag inte, mellan alla fantastiska spelningar, låta bli att reflektera över hur många av de artister som spelar (och de som besöker festivalen) som faktiskt är beroende av allt från socker/skräpmat till alkohol, shopping och bekräftelse.

Flera av banden vi såg är gamla rävar i gemet och de flesta har suttit fast i olika former av beroende. Pressen har beskrivit deras rajder som påverkade och aktiva i sjukdomen och lovordar deras drogfrihet nu för tiden. Från min vinkel ser jag en härjad, visserligen drogfri, gammal rockräv bestiga scenen, så svullen och överviktig att han knappt kan röra sig…. och jag tänker att ”Han är inte drogfri, han har bytt utlopp, till mat/socker”. Visserligen är det skillnad på hur starkt drogerna påverkar oss, men det är samma sjukdom, och om man inte tillfrisknar andligt (fysiskt, psykiskt och socialt) så kommer man alltid leva i sjukdomen på ett eller annat sätt.

Jag brukar ofta beskriva beroendesjukdomen som en ”Disneybula”. Ni vet när Långben får en bula på huvudet och trycker ner den, så kommer det upp en på armen. När han trycker ner den, kommer den tillbaka på huvudet eller ut någon annanstans. Så är det med beroende sjukdomen också. Som tillfrisknande kan man ofta iaktta sin sjukdom vilja ta sig yttryck i annat än det utlopp man huvudsakligen har. Sjukdomen är listig, falsk och stark (och tålmodig) och ibland känns det som att den lever ett eget liv, och har så många olika ansikten att det inte går att räkna.

I början av mitt eget tillfrisknande var det någon som sa till mig att ”Man kan inte tillfriskna från beroendesjukdomen, man kan bara byta utlopp”. På sätt och vis är det sant, men jag är hellre beroende av att ta hand om mig och läka holistiskt med allt vad det innebär för MIG (bön, meditation, äta bra näringsriktig kost, ta mina kosttillskott, ha kontakt med andra tillfrisknande beroende, föra budskapet vidare osv.) än att vara beroende av andras bekräftelse och vara besatt av när var hur jag ska kunna äta/dricka nästa gång, om hen tittar konstigt på mig, om jag väger för mycket, om jag kan ta en portion till utan att någon märker osv. osv.

Jag kunde gå där på festivalen, njuta av solen, njuta av musiken, njuta av samvaron med min man och vara tacksam över att inte allt kretsade kring vad jag skulle äta eller inte äta, eller om andra tyckte jag var tjock eller inte. Stämningen var hög: unga, gamla, berusade, nyktra, glada, euforiska, ledsna, alla får plats på Sweden Rock Festival, och jag fick vara en del, i tillfrisknande, och för det känner jag en djup tacksamhet.