Jag fick ett nyhetsbrev i mejlkorgen igår, från Sheri and Chris, som jag följer för att få inspiration i mitt jobb med barn och socker. De pratar inte om beroende, men har många bra tankar om barn och mat, och till helgen, när jag ska få mina dreads fixade, tänkte jag att jag ska passa på att titta vidare på de videos de har spelat in som ingår i en kurs om barn om mat. Jag ska försöka dela med mig så mycket som möjligt av de tankar som kommer upp, här på bloggen!

I alla fall. Nyhetsbrevet ställde frågan vad vi ger våra barn när de kommer och säger att de är hungriga. Är det ”a snack or a treat”? Och jag tyckte den frågan var helt relevant! Ett mellanmål är något med näring i, som inte skjuter upp blodsockret i höjden men påföljden av total krasch en halvtimma/timma senare. För mig är inte ”fika” ett mellanmål. Bullar, kex, saft, macka mm är godis.

Den första frågan jag lärde mig att ställa mina barn när de kom och sa att de var hungriga var ”Är du hungrig eller är du sugen?”. Det var av stor vikt att veta, både för mig och för barnen. och de lärde sig känna efter, och efter ett tag insåg de också att vis mat gjorde dem sugna, efter ett tag, och annan mat höll dem mätta och gjorde att de blev hungriga ”på riktigt” lite senare.

Något annat är ju frågan om matsäck. I skolan får barnen ibland ta med ”frivillig matsäck” om de ska på utflykt, och det ska ses mer som ett mellanmål. I Sverige betalar vi skatt för att våra barn ska få skolmat (men vi har inte rätt att ställa krav på näringsinnehåll, eller opponera oss emot att det blir allt mer vegetariskt och veganskt!!), och jag tycker det är jättebra. Då vet vi att alla barn får mat, och att inget barn får stå med hundhuvud för att hen inte fått eller fått med sig för lite mm. Så varför inte fortsätta hålla den linjen? VARFÖR ska det tas med matsäck alls? Det händer numer sällan på den skola mina barn gått och går på, men det förekommer, men att skriva att den är ”frivillig” och ska ses som ett mellanmål, tar ju inte bort det faktum att det kan finnas föräldrar som inte har råd. När den dessutom är proppfull med socker och mjöl i olika kombinationer kan vi ju verkligen diskutera vad det tillför egentligen.

När mina barn skulle/ska på utflykt med skolan (jag vet att jag har skrivit om det förr) står det ofta att de får ta med ”en frivillig matsäck” med restriktion om att den inte får innehålla ”godis eller läsk” (men det är helt ok att skicka med kakor, bullar och saft eller festis). VAD är det om inte godis? Och med handen på <3:at kan jag erkänna att mina barn fått och får med sig det samma, eftersom de anses som ufon och får så många frågor av sina kompisar om de kommer med det jag anser vara picknikmat och mellanmål. (Känner att jag går igång just nu!!!)

Mat är inte kärlek. Det ska vara gott, det ska vara värme och gemenskap när vi äter, men det är inte kärlek. Jag vill kunna välja om jag ska ge mina barn ett mellanmål eller godis, men kan inte alltid göra det, därför har jag varit noga med vad de fått här hemma, där det är jag som väljer, tillsammans med barnen!

Mellanmål; salami, salami/ost och smörrullar, ostrullar (eller spikar, som jag gjorde till mina barn), korv med bra näringsinnehåll, äggmuffins (plain eller med olika smaksättningar), makrill på burk, LCHF-macka, smoothie på helfet yoghurt, äggulor och bär mm. Till det här kan det serveras en frukt, naturella nötter eller mandlar, och vatten att dricka.

Godis; fika (bulle, kakor, glass och saft) ”klämmis” (även om det bara är sötningsmedel i, macka, enbart frukt mm.

Håller du med?