Nu kör vi!

Solen fortsätter att gassa ute och jag har suttit inne på kontoret i stort sett hela dagen. Det har varit roligt, och mest inspirerande i dag var att få börja biohacking med Sofie! Jag redigerade en film på engelska, som kommer imorgon, tillsammans med Molly och Clarissa om återfall i samband med PMS, och så spelade jag och Sofie in en video med samma tema, som jag hoppas få upp på måndag ☺️ Fullt ös, och superkul!

Ute i den gassande solen har Andreas och hans föräldrar tagit upp potatis. Han odlar och äter, jag skippar dem, men kan ändå känna tillfredsställelse i att ha hemodlade mat på bordet. Och tack vare att mina svärföräldrar alltid tar sig tid att hjälpa oss kunde jag fortsätta mitt jobb på kontoret utan att känna mig hur usel som helst som inte hjälper till ❤️ Mina svärföräldrar har alltid ställt upp för oss på alla sätt och vis, och hade vi inte haft dem vet jag inte hur jag skulle ha klarat småbarnsåren och kunnat genomföra min behandling för sockerberoende. Mina egna föräldrar har också ställt upp i ur och skur, men det är skillnad på att åka 10 mil och knappt 1, för att kunna hjälpa till! Men jag inser ju också att avståndet inte är avgörande, det finns många som har sina svärföräldrar ännu närmare än jag, men inte kan umgås med dem, men så är det alltså inte för mig, och det är jag glad för! ❤️❤️ En av livets gåvor (två om jag ska vara noga!).

Nu är det snart dags att packa in ägg i bilen och åka ner till REKO-ringen i Arvika för leverans, men först vill jag bara dokumentera att jag fått ett mail från Sofie så vi kan börja hacka! Jag ska svara på en massa frågor om min kost, min ”träning”/fysiska aktivitet, kosttillskott, min vardag mm och det ska bli jättespännande! Helt plötsligt är jag i ”andra änden” och är klient, och det är SÅ SKÖNT att få lämna över till någon annan! Ska försöka ta mig tid att börja svara på allt redan ikväll, om det rullar på som det ska under REKO-utlämningen, så att jag är hemma i tid. Vi får väl se om jag vågar dela med mig av mina svagheter här på bloggen!

Journalistbesök med mig i fokus

Igår hade jag besök av en journalist som ville veta mer om vad vi ”bonefruar” gör. Lite kul, faktiskt! Jag har ofta tänkt, och sagt, att det är bara en annan bonde eller bondfru som till fullo kan förstå hur det är att leva och bo på en bondgård där det bedrivs mjölkproduktion, och i all synnerhet där det ännu inte finns mjölkrobot.

För ovanlighetens skull var det mig hon ville prata med. Det brukar vara Andreas och mjölkproduktionen som står i centrum, och det är helt ok, jag blev bara glatt överraskad att någon vill veta vad jag gör, och att journalisten blev genuint intresserad av mitt jobb som sockerberoendeterapeut med allt vad det innebär.

Vi pratade om hur många vi skulle kunna hjälpa och nå om sjukvården hade större kunskap både om socker och alkohol/drogberoende. Om det fanns möjlighet att göra en screening som UNCOPE skulle det kunna leda vidare till en SUGAR eller ADDIS, och det skulle i sin tur göra att många fler fick möjligheten till hjälp.

Jag har, som jag skrivit om förr, flera klienter som har skrumplever, där läkaren som konstaterat detta frågat ”Dricker du alkohol?”, och när patienten svarat ”Nej.” bara har lämnat det där. Att fråga en alkoholist om hen dricker alkohol är helt meningslöst, om hen inte är redo att ta emot hjälp. Och att fråga en sockerberoende som kanske eller kanske inte dricker alkohol, är lika kontraproduktivt, om det inte följs upp på något vis. Idag finns det många som har skrumplever pga att de äter för mycket socker, men eftersom inte kunskapen (och/eller kanske fattas verktygen?) finns, så kommer det oftast inte längre än till en fråga om alkoholvanor. I de fallen jag har just nu kom inte någon fråga om kosten eller en UNCOPE upp över huvudtaget, utan det blev en återvändsgränd där, med medicinering för diabetes typ 2 istället. Frustrerande!!

Därför blir jag glad, och faktiskt lite nervös märkte jag, när det var jag och mitt yrke som stod i fokus! Ska bli spännande att få se resultatet i alla fall. Jag skulle få läsa igenom vad hon skrivit på fredag, så får vi väl se när det dyker upp i tryck! Kul!

För övrigt har jag pratat med Sofie Tallberg (se ”vitalized_by_tallberg” på instagtam) inför att vi ska göra en video för min Youtube imorgon, om återfall och PMS, och sedan påbörja min biohacking, som jag ska komma på ett bra sätt att dokumentera och dela med mig av tänkte jag ☺️

Men allra först ser jag att klockan går och det är dags att bege sig till scouterna! Bäst att komma i god tid för att hinna tömma vattnet av ”taket” på köket och få fart på lägerelden! Tack för idag!

Journalisten bad mig om bilder på min verksamhet, men jag insåg att de flesta bilder jag producerar i är selfies 😁 Inte så informativt, dessvärre!

Dags för biohacking kanske?

Jag märker allt mer hur känslig jag är. När jag blev sockerfri fick jag massor av hälsofördelar, och jag jag känner mig fortfarande starkare och friskare nu än jag gjorde när jag tog steget in i tillfrisknande, men jag märker att min kropp blir allt känsligare, eller kanske är det jag som kan höra och känna signalerna kroppen ger mig allt tydligare? Oavsett vilket så har jag ju genom åren även tagit återfall, vilket ju gjort att jag fått andra konsekvenser och att symptom som försvunnit kommit tillbaka igen. Dessutom har jag ju starka indikationer på att jag är i förklimakteriet, eller klimakteriet, för det är ju inte menopaus ännu, så det fortsätter ju handla saker i kroppen.

Detta leder mig till att jag vill ta hjälp av en god vän och medresenär som är väldigt duktig på biohacking. Jag är imponerad av hur hon själv prioriterar sin kost och sin träning hela tiden, och mitt mål är iofs inte att leva som hon, men jag vill ha mer kunskap om MIG och kunna använda kosten ännu mer som läkning och stöttning.

För mig är det allra viktigaste att vara drogfri och det är det som är grunden i alltihop. Jag kan inte gå in i en ny besatthet eller äventyra min sockerfrihet, och att kliva in i något sånt här för mig kan vara att balansera på slak lina, men jag känner att det finns så mycket mer kraft i mig än vad som kommer ut, och att jag kan släppa lös den med hjälp av flera olika verktyg, varav biohacking är ett.

Jag ska göra en intervju med min väninna om hormoner och återfall i samband med PMS och vad som händer rent biokemiskt, och hoppas kunna boka in lite coachning med henne på samma gång. Känns att kraften kommer bara av att ta beslutet och ha en riktning 😊 Min tanke är att dokumentera det hela på något sätt, via blogg, Youtube eller på sociala media, så jag hoppas du vill hänga med och se hur det går för mig!

Hur kan jag använda och anpassa min mat för att optimera mitt mående fysiskt och psykiskt? Börjar känna allt mer att det är dags att ta hjälp för Biohacking!

Sockerfria dagen. Behövs det??

Om du ställer den frågan till någon som är sockerberoende så är svaret ganska så självklart. Ja. Det behövs. Det behövs total avhållsamhet från socker, sötningsmedel, mjöler och andra livsmedel, som får hjärnan att go bananas och få craving på mer. En dag i taget, när det kommer till det.

För andra då? Svaret är fortfarande solklart JA. Vi behöver fortfarande öka kunskapsnivån och medvetandegöra för fler vad kosten kan göra, både ont och gott. Ett högt intag av socker/snabba kolhydrater kan leda till diabetes typ 2, hjärt och kärlsjukdomar, metabolism syndrom (med allt som följer i dess spår), övervikt, skrumplever och psykisk ohälsa. Genom åren har jag mött många som tack vare rätt kost kunnat ta sig ur en depression och blivit av med självmordstankar, jag själv inkluderat. Fel kost stressar hela systemet i kropp och knopp och utan att veta om det bränner många så att säga ljuset i båda ändar genom att äta konstgjord mat och stressa sig genom livet på andra sätt.

Var någonstans finns kunskapen om och kopplingen mellan psykisk ohälsa och kosten? Diabetes typ 2 kan inte längre kallas för åldersdiabetes då det kryper allt längre ner i åldrarna och allt fler (barn och ungdomar också) drabbas av skrumplever utan att det är alkoholrelaterat. Det visar sig vara kostrelaterat. Det finns massor av åkommor som vi kan hjälpa och läka med rätt kost, men var finns kunskapen??

Andreas (min man) var med Oscar (vår son) på en av Sveriges stora teknikkedjor i helgen för att köpa en högtalare, och berättade för mig att i avdelningen för spel stod det pallar med energidryck, för 5 kr st…. Känns inte det liiiiite väl magstarkt i skenet av det jag skrivit ovan?

Så, ja, jag tycker att det behövs en Sockerfri dag och är glad att Ewa Muerk, Babben Larsson och Bitten Jonsson grundat Sockerfria dagen, den 12 oktober. Inte bara för oss som har ett beroende utan alla. Om en inte har ett beroende eller något annat ”issue” med maten borde det inte vara mer än en axelryckning att avstå från socker en dag, men det verkar provocera väldigt många att vi blir allt fler som får kunskap och undviker det som är farligt för oss.

Undra hur de personerna skulle reagera om jag på samma sätt som de gör med mig, kommenterade det de äter, eller inte äter. Jag har aldrig åsikter om vad andra väljer att äta, jag tycker bara att det är synd att kunskapen och vetenskapen inte når fullt ut till gemene man, för det skulle hjälpa så många, på flera olika plan som de flesta inte har en aning om!

Så jag hoppas att vi kommer fortsätta fira Sockerfria dagen, varje år, och fortsätta sprida kunskapen och medvetenheten till allt fler! Glad Sockerfra Dagen till er alla!

Höll på att glömma, fick vara gott nog!

Oj! Höll på att glömma min skrivtid idag! Tog sovmorgon till klockan 6 och försökte göra undan lite jobb innan jag hade grupp kl 10. Elin och Oscar är med Andreas i Göteborg den här helgen, och jag och Alvina hade planerat en myshelg för oss själva.

När djuren fått det de skulle ha, äggen var tvättade och packade och föreläsningen gjord styrde vi kosan ner till Arvika. Där fyllde vi på mitt theförråd, gjorde en sväng in på djuraffären och en klädaffär, hittade höstskor åt Alvina, tog en tur in på ett av lågprisvaruhusen och kom försent till sista affären som hunnit stänga, men åkte hemåt glada i hågen ändå.

Väl hemma var det dags för nästa omgång med djuren; mockning, äggplockning och utfodring av höns stod på schemat, men där emellan började vi titta på gamla säsonger av Bäst i test. Det ledde till att regnet som runnit i strida strömmar under hela dagen vann över vårt beslut att rida ut och vi kröp upp i varsin soffa och fortsatte kolla på Best i test helt enkelt. Lite avbrott för att lägga ansiktsmask och fylla upp hinkar för fotbad hann vi med, men annars har jag slagit rekord i antal avsnitt på ett och samma TV program idag!

Om jag ska vara helt ärlig är det bland det svåraste jag gör; att inte göra något alls! Tror iofs att jag skulle behöva göra det oftare 🙃

Föreläsningen på förmiddagen handlade om medberoende, och en av de saker jag tog upp är känslan av att ständigt vara på fel ställe. Det vill säga att när jag hänger tvätt känns det som att jag borde vara i stallet och mocka, när jag mockar känner jag att jag borde laga mat, och när jag lagar mat känner jag att jag borde gå ut och gå med hundarna och så vidare, i all oändlighet. Naturligtvis finns det många andra saker som också kännetecknar ett medberoende, men detta var något som fastnade hos flera av deltagarna, och jag slås varje gång jag har föreläsning och leder grupp av vad kunskap, insikter och att kunna känna igen sig hos andra kan göra och gör för vårt tillfrisknande!

Helt ärligt har inte skrivandet idag gått spikrakt, det har tagit mycket längre tid och varit helt utan flöde, eftersom jag fortsatt titta på TV tillsammans med Alvina. Men, det får vara gott nog, och kanske det bästa jag gjort på länge ❤️ Som bonus fick jag ändå en härlig bild på henne med ansiktsmasken på plats som hon tillät mig bjuda på 😉