🇬🇧 English below 👇🏼

Ofta när jag möter klienter tar de hjälp från alla möjliga olika håll för att läka holistiskt från sjukdomen beroende, och jag tycker det är toppen, för jag är verkligen inte expert på alla områden! Det som kan orsaka problem är däremot okunskapen som råder om beroende i allmänhet, och sockerberoende i synnerhet.

Många som inte kan beroendesjukdomen och som arbetar inom olika områden (kostrådgivare, coacher, näringsterapeuter osv) kan ge en sockerberoende i tillfrisknande tanken om och förstärka tron på att hen inte har en beroendesjukdom utan bara en obalans i tarmen, en trasig barndom, fel andning, för lite andlighet eller bara behöver meditera lite mer och leva i nuet. Alla dessa verktyg kan bidra till till tillfrisknande, men samma påståenden kan vara katastrofala om mottagaren tvivlar det minsta på att hen har en beroendesjukdom, eller fortfarande hoppas innerligt på att kunna äta ”normalt” och ”vara som alla andra”.

När jag gör en matplan måste jag i alla avseenden titta på vad den specifika individen jag arbetar med klarar av att äta rent biokemiskt, men också i avseende till hur hens beroendesjukdom tar sig uttryck. Jag jobbar alltid utifrån en animaliebaserad baserad matplan, eftersom det är det jag sett funkar bäst på de flesta klienter jag mött genom mina 12 år inom yrket, men om min klient triggar på tex smör, så ska hen inte ha det på sin matplan eftersom beroendesjukdomen har veto över allt annat!

Likadant är det om jag går till en näringsterapeut och hen säger till mig att det är otroligt nyttigt att äta ett äpple om dagen, att honung är bra för immunförsvaret och grovt bröd är bra för tarmen, så behöver jag fråga mig om det verkligen fungerar för mig att äta det, eftersom jag är sockerberoende. Svaret för mig är ett det går ”fetbort” eftersom jag inte skulle äta ett äpple utan mest troligt fälla trädet det växte på och äta alla, och jag vill inte ens tänka på hur min hjärna och tarm skulle reagera på bröd och honung, sen får andra tro det vara hur nyttigt som helst, det bryr jag mig inte ett dugg om. Med den kunskapen och erfarenheten jag har känner jag mig fullkomligt trygg i vad jag kan och inte kan äta, men för en person som inte är lika trygg och när en förhoppning om att inte var en beroende kan det få katastrofala följder.

Något annat jag ofta möter och hör, och tyvärr väldigt ofta i lågkolhydratsvärlden, är att det räcker med att lägga om kosten och bestämma sig för att hålla sig till en viss typ av kost för att kontrollera sitt sockerberoende. Att det bara är jag som behöver bestämma mig. Jag har fortfarande inte träffat en enda sockerberoende som klarat sig med att bara göra en kostomläggning, i alla fall inte under en längre period, eftersom sjukdomen är progredierande och går i skov. Det spelar ingen roll hur mycket fett jag äter, eller om jag loggar micro och macro tills det bubblar ut genom öronen på mig om jag inte skaffar mig verktyg att identifiera Risksituationer, Varningssignaler och lär mig hur jag hanterar cravings, för förr eller senare kommer det att behövas, eftersom det är så beroendesjukdomen fungerar! Att försöka och försöka hålla sig till en viss kost, i tron om att det räcker med en kostomläggning, men misslyckas gång på gång för att hjärnan kidnappas på grund av att det föreligger ett beroende, och tänka att det beror på min brist på karaktär och viljestyrka skapar hopplöshet och skam som inte går att beskriva.

Så detta att ta hjälp från andra kan alltså vara både till hjälp och stjälp. Så länge jag kommer ihåg att ta hänsyn till min beroendesjukdom och minnas att den är primär, kronisk, progredierande, går i skov och faktiskt är dödlig så kan jag lugnt ta emot hjälp och anpassa den efter mina behov, men om råden gagnar min sjukdom istället och gör att mina förhoppningar att vara som alla andra stärks och jag tror att mitt sockerberoende går över om jag läker min tarm och andas rätt så är jag ute på tunn is. Alla dessa verktyg kan hjälpa till genom att minska biokemiska cravings eller tillhandahålla strategier men de läker inte beroendet, hur mycket en än önskar det.

Mitt råd: se till att den du tar hjälp av har kunskap om (socker)beroende, eller förstår och är ödmjuk nog att inse att hen inte har kunskap, om du inte känner dig stark nog att stå kvar i din vetskap inför någon som kan upplevas som en auktoritet! Om du gör det kan du lugnt ösa ur alla källor av kunskap som finns där ute och vara trygg i att det kommer hjälpa dig i ditt tillfrisknande 💖 Lycka till!

🇬🇧 Addiction rules!

Often when I meet clients, they take help from all sorts of different directions to heal holistically from the disease of addiction, and I think it’s great! I’m really not an expert in all areas! What may cause problems, however, is the ignorance and lack of knowledge about addiction in general, and sugar addiction in particular.

Many who do not know the disease and nature of addiction and who work in various fields (nutritional advisors, coaches, nutritional therapists, etc.) can give a sugar addict in recovery the idea and reinforce the belief that they do not have an addiction but only dysbiosis, a broken childhood, breathing the wrong way, lack of spirituality or just need to meditate a little more and live in the present. All of these mentioned tools can contribute to recovery, but the same claims can be catastrophic if the recipient has the slightest doubt that he or she has an addiction, or still sincerely hopes to be able to eat ”normally” and ”be like everyone else”.

When I make a food plan, I have to look at what the specific individual I work with is able to eat due to their biochemistry, but also in terms of how the addiction is expressed. I always work from an animal-based, keto like food plan, because that is what I have seen works best on most clients I’ve met through my 12 years in the profession, but if butter is a trigger to my client, he or she is not having that on the food plan, no matter if it’s carnivore or keto friendly, since the addiction rules!

The same applies if I’m going to a nutritional therapist and she tells me that it is incredibly good for my health to eat an apple a day, that honey is good for the immune system, and ”brown” bread is good for the bowel, I need to ask myself whether it really works for me to eat it, since I am a sugar addict. The answer for me is: I would not eat ONE apple but would most likely cut down the tree it grew on and eat every apple on it, and I don’t even want to think about how my brain and bowel would react to bread and honey. And today I’m so grateful I don’t care at all what other people think is healthy! With the knowledge and the experience I have, I feel completely safe with what I’m eating, but for someone not feeling that safe, and still wishing he or she wasn’t and addict food suggestions like that kan be catastrophic.

Another thing I often hear, and unfortunately very often in the ”low-carbohydrate world”, is that the solution to sugar addiction is to change the diet and decide to stick to a certain way of eating to control their sugar addiction. That one have to make a decision and be firm about it. I still have not met a single sugar addict who has managed to simply change the diet and manage their addiction, at least not for a long time (more than two years), because the disease is getting worse and worse and is doing so periodically. It doesn’t matter how much fat I eat, or if I log micro and macro until it bubbles out through my ears if I don’t get the tools to identify risk situations, warning signals and learn how to handle cravings, because sooner or later it will be needed, that is the nature of the disease of addiction! To try and try to stick to a particular diet, believing that a diet change is enough, but failing over and over again because of a kidnapped brain; and think that it is due to my lack of character and willpower creates hopelessness and shame beyond words.

So to ask for help from others can be both helpful and dangerous. As long as I remember that I have an addiction and that it is primary, chronic, getting worse and worse and doing so periodically, and that addiction actually is fatal, I can safely receive help and adapt it to my needs. But if the advices serves my disease instead, and makes my hopes to be like everyone else stronger and I think my sugar addiction will go away if I heal my dysbiosis and breathe correctly, I’m walking on thin ice. All of these tools can help by reducing biochemical cravings or providing strategies but they do not heal the addiction, however much one desires it.

My advice: Make sure that the person you ask for help knows about the nature of (sugar)addiction, or understand and is humble enough to realize that he or she doesn’t know how it works, unless you feel strong enough to stand firmly in your own knowledge in front of someone who can be perceived as an authority! If you do that, you can calmly pour from all the sources of knowledge out there and be assured that it will help you in your recovery 💖 Good luck!