🇬🇧 English below 👇🏼
När jag berättar att jag är sockerberoende får jag ofta svaret ”Jaha, ja, jag är nog också lite sockerberoende. Jag kan inte låta bli att äta sött.” eller ”Ja, det är då inte jag i alla fall! Jag äter knappast socker alls!”
Det är så intressanta reaktioner, och jag går aldrig in i diskussion eller påstår att någon annan har ett beroende, eller håller med om att de inte har det, för jag vet ju inte hur deras vardag ser ut, och jag har inte gjort någon SUGAR så jag kan ställa diagnos. Men idag kände jag att jag vill skriva om det. Det är nämligen så att det inte går att vara ”lite sockerberoende”, på samma sätt som det inte går att vara ”lite gravid”. Endera så är en det, eller så är en det inte. Punkt. Men precis som med graviditet så kan en vara i första trimester eller i sista, och eftersom beroendesjukdomen har en räcka med symptom som är samma för alla ser det likadant ut där; en kan vara tidigt i sin sjukdom, dvs att sjukdomen just manifesterats, eller så kan en vara precis innan sitt personliga sammanbrott (vilket kan vara på olika sätt och efter olika antal symptom) och då ser det naturligtvis annorlunda ut.
Förr pratade vi om definitionen ”smyga, ljuga, gömma” när vi pratade om beroende för att kunna definiera hur det kunde manifesteras. Själv ljög jag om att jag hade ätit mat när min mamma frågade mig om jag ville ha, jag ljög om att det inte var jag som ätit upp alla kakorna i frysen, eller senare när jag fått egna barn, deras godis. Jag smög med mitt ätande, när jag åt kakor, glass och bullar ur frysen var ingen annan närvarande så klart, och jag gömde godispapper längst ner i soppåsen så ingen skulle se att och vad jag ätit, och ibland gömde jag godis eller annat för att få ha det ifred. Det här här bara några få av alla de saker jag gjort när jag var aktiv i mitt beroende, men just dessa visar på att ”Smyga, ljuga, gömma”.
Det här tar jag inte upp alls när någon svarar ”Ja, jag är nog lite sockerberoende” när jag nämner att jag är det, för det tar ett tag innan en vågar berätta för någon om hur det verkligen sett ut. Det jag beskriver ovan har jag inga problem med att berätta idag, men jag kunde bara dela med mig av det till ett fåtal andra som också är sockerberoende i början av mitt tillfrisknande, för jag skämdes så!
Det andra svaret ”Jag äter knappast socker alls!” kan också vara lite missvisande, eftersom få har klart för sig vad socker är och hur kosten påverkar kroppen och hjärnan. Jag har haft ”godisförbud” många gånger i mitt liv, men fortsatt äta pannkakor, bröd, pizza, våfflor och annat mjölbaserat, så det har inte varit några som helst problem för mig att avstå från godis i långa perioder eftersom jag får samma effekt av mjölmaten som av sockret. Det har förekommit att en klient som bara ätit frukt fått diagnosen sockerberoende, eftersom hen använde, betedde sig och fick konsekvenser som visar på ett beroende. Samma sak är det med sötningsmedel. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; att någon inte äter S-O-C-K-E-R, innebär inte per automatik att hen inte är sockerberoende. Men det är ju heller inget jag diskuterar med någon jag möter och får det svar jag beskrivit ovan.
Jag kommer att tänka på en text ur Anonyma Narkomaners ”Välkommen till Anonyma Narkomaner”, en liten bok med fantastiska texter. Där står bland annat: ”Folk som inte är beroende tillbringar inte sin tid med att undra över om de är beroende. De tänker inte ens på det.” Den tanken hade aldrig slagit mig innan, att det fanns folk som inte undrade över om de hade ett beroende eller inte! På samma sätt som jag inte förstått att det finns människor som inte får cravings (sug) av att äta vissa saker, som jag får, och att just denna craving är något som definierar det faktum att jag har ett (socker)beroende. Som jag skrev i förra inlägget så kan sug minskas och balanseras på olika sätt genom att äta en bra kost, läka mage och tarm, lära sig hantera olika livssituationer osv, men har du ett beroende kommer du att få cravings/sug ändå!
När jag träffar klienter får de börja med fylla i något som kallas för UNCOPE. Det är ett screening-instrument för att se om det är lönt att rekommendera en SUGAR för att kunna ställa en diagnos. Om du svarar JA på två eller fler av de här frågorna rekommenderas att göra en SUGAR för att se om det föreligger ett beroende.
Här innebär Sött även kolhydrater såsom pasta, bröd, efterrätter, kakor, läsk, energidrycker, pizza, flingor, potatis, ris, sötningsmedel, med mera.
- U=Unplanned Use. ”Har du under senaste året ätit mer sött ÄN DU TÄNKT DIG, och eller ägnat mer tid åt att äta, tänka på sött än du tänkt dig?”
- N=Neglected. ”Har du FÖRSUMMAT/misskött några av några av dina dagliga åtaganden, på grund av för mycket sött eller att du ätit för mycket?”
- C=Cut down. ”Har du under senaste året känt att du behöver eller måste MINSKA på ditt intag av sött?”
- O=Objected. ”Om någon visste om hur du äter; skulle de PROTESTERA/ha invändningar mot ditt intag av sött?” (Familj, vänner, arbetskamrater etc.)
- P=Preoccupied. ”Har du någonsin känt dig UPPTAGEN/besatt av och tänkt mycket på sött?”
- E=Emotional discomfort. ”Har du någonsin använt sött för att LINDRA OBEHAGLIGA KÄNSLOR exempelvis trötthet, irritation, nedstämdhet, ilska värk, uttråkad eller liknande?
(Istället för ”sött” kan du även sätta in alkohol eller andra droger.)
Anledningen till att jag skriver det här är att jag vill lyfta fram allvaret i att ha en beroendesjukdom. Ett sockerberoende är inte samma sak som att kryssa i ja, – och nejfrågor i veckorevyn, det är en allvarlig, dödlig sjukdom som behöver behandlas, och som påverkar en person och den omgivande familjen fysiskt, psykiskt, andligt och socialt.
Om du tror att du har ett sockerberoende så finns det hjälp att få, och det går att leva ett liv utan fokus på mat, godis, träning, träning och vikt. Det går att leva livet LEVANDE! Första steget i den riktningen kan vara att göra en screening med UNCOPE och beroende av resultatet gå vidare för att göra en SUGAR.
🇬🇧 🇬🇧 🇬🇧 English version
When I tell someone that I’m a sugar addicted, I often get the answer ”Well, I’m probably a bit addicted to sugar too. I can’t stop it when I eat sweets.” or ”Well, I’m certainly not! I hardly eat sugar at all!”
These are such interesting reactions, and I never start a discussion or claim that someone else has an addiction, or agree that they don’t. I don’t know what their daily life looks like, and I haven’t done a SUGAR so I can make a diagnosis. But today I felt that I want to write about it. Namely, it is not possible to be ”slightly addicted to sugar”, in the same way as it is not possible to be ”slightly pregnant”. Either one is, or one isn’t. But just like with pregnancy, one can be in the first week or in the last, and since the addiction has a range of symptoms that are the same for everyone, it looks the same there; one can be early in their illness, i.e. the illness has just manifested, or one can be just before their personal breakdown (which happen different ways and after different number of symptoms) and it naturally looks different from person to person.
We used to talk about the definition ”sneak, lie, hide” when talking about addiction to define how it could manifest. I myself lied that I had eaten food when my mother asked me if I wanted some (in my anorectic period), I lied that it was not me who ate all the cookies in the freezer, or later when I had children of my own, their sweets. I was sneaky with my eating, when I ate cookies, ice cream and buns from the freezer no one else was present of course, and I hid candy wrappers at the bottom of the garbage bag so no one would see that and what I ate, and sometimes I hid candy or other things to be sure I could have it myself. These are just a few of all the things I did when I was active in my addiction, but these in particular shows ”Sneak, lie, hide”.
I don’t bring this up at all when someone replies ”Well I’m probably a bit addicted to sugar” when I mention that I am, because it takes a while before one dares to tell someone what it really looked like. What I describe above, I have no problem sharing today, but I could only share it with a few others who are also sugar addicts at the beginning of my recovery, because I was so ashamed!
The second answer ”I hardly eat any sugar at all!” can also be a bit misleading, as few are clear about what sugar is and how diet affects the body and brain. I’ve had ”candy bans” many times in my life, but still ate pancakes, bread, pizza, waffles and other flour based things, so it’s been no problem for me to abstain from sweets for long periods because I get the same effect from the flour foods/carbs as from the sugar. It has happened that a client who only ate fruit was diagnosed with sugar addiction, because that person used, behaved and suffered consequences that indicated an addiction. It’s the same with sweeteners. I’ve said it before and I’ll say it again; that someone does not eat S-U-G-A-R, does not automatically mean that they are not addicted to sugar. But it’s also not something I discuss with someone I meet and get the answer I described above.
I come to think of a text from Narcotics Anonymous in ”Welcome to Narcotics Anonymous”, a small book with great lyrics. It says, among other things: ”People who are not addicted don’t spend their time wondering if they are addicted. They don’t even think about it.” That thought had never crossed my mind before, that there were people who didn’t wonder if they had an addiction or not! In the same way that I didn’t understand that there are people who don’t get cravings from eating certain things, like I do, and that this particular craving is something that defines the fact that I have a (sugar) addiction. As I wrote in the last post, cravings can be reduced and balanced in different ways by eating a good diet, healing the gut and intestines, learning to deal with different life situations, etc., but if you have an addiction, you will still get cravings/cravings!
When I meet with clients, I start by making them filling out something called UNCOPE. It is a screening instrument to see if it is worth recommending a SUGAR to be able to make a diagnosis. If you answer YES to two or more of these questions, it is recommended to do a SUGAR to see if there is an addiction involved.
Here, Sweets also means carbohydrates such as pasta, bread, desserts, cookies, soft drinks, energy drinks, pizza, cereal, potatoes, rice, sweeteners, and more.
U=Unplanned Use. ”In the past year, have you eaten more sweets than you planned to, and or spent more time eating and/or thinking about sweets than you planned to?”
N=Neglected. ”Have you NEGLECTED some of your daily commitments, due to too much sweets or eating too much?”
C=Cut down. ”In the past year, have you felt that you need or have to REDUCE your intake of sweets?”
O=Objected. ”If someone knew about your eating habits; would they OBJECT to your intake of sweets?” (Family, friends, colleagues, etc.)
P=Preoccupied. ”Have you ever felt PREOCCUPIED/obsessed with and thought a lot about sweets?”
E=Emotional discomfort. ”Have you ever used sweets to RELIEVE UNPLEASANT FEELINGS such as tiredness, irritation, depression, anger, aches, boredom or the like?
(Instead of ”sweets”, you can also insert alcohol or other drugs.)
The reason I’m writing this is because I want to highlight the seriousness of having an addiction. A sugar addiction is not the same thing as checking yes, – and no questions in a fashion magazine, it is a serious, fatal disease that needs treatment, and affects a person and the surrounding family physically, mentally, spiritually and socially.
If you think you have a sugar addiction, there is help to get, and it is possible to live a life without focusing on food, sweets, exercise, exercise and weight all your day. It is possible to live life ALIVE! And the first step towards it might be to scan in an UNCOPE, and depending on the result, maybe go further with doing a SUGAR.
This is what an UNCOPE can look like. The original is made by Bitten Jonsson.
Annica Strandberg-Schmidt 